Inom muslimska länder finns en tradition att ha högt uppsatta muslimer med utbildning i muslimsk rätt. Detta ämbete kallas mufti. Dessa personer (eller liknande) uttolkar Koranen och lagen och kan därmed uttala en fatwa. En fatwa är att uppfatta som ett råd givet av en religiöst och juridiskt kunnig person. De är tvärtemot vad många tror (också i de egna leden) inte juridiskt bindande eftersom personen anses vara en tolkare av lagen, inte en domare.
Det finns i regel tre typer av fatwa:
Den privata fatwan som mest kan jämföras med en personlig religiös rådgivning. Den kan handla om hur man ska göra när man ska be om man inte vet vilket håll Mekka ligger åt, om man får äta bacon om det är den enda mat som bjuds sju dagar i sträck, när man får sluta fasta om man bor ovanför polcirkeln och soldjäveln aldrig går ner och andra väldigt konkreta problem för en muslim i vardagen runt om i världen.
Den politiska fatwan fungerar som ett remiss-svar på en politisk förfrågan från en politisk instans, t.ex en president eller regering. Den ger religiös legitimitet till politiska beslut och det är här exempelvis en dödsdom kan komma in. Dödsdomen är alltså inte fatwan själv utan ett politiskt/juridiskt fattat beslut som vill ha religiös välsignelse och i princip ett gudomligt godkännande.
Den juridiska fatwan är den mer vardagliga uttolkningen av lagen. Samhällen förändras och de gamla skrifternas ord måste mer och mer tolkas i metaforiska termer. Ofta brukar man säga att den juridiska fatwan mer fungerar som prejudikaten i västerländsk lagstiftning. Eftersom flera olika uttolkare kan ge motstridiga fatwor står det var och en öppet att välja uttolkare. I praktiken har dock givetvis vissa muftier mer makt och tolkningsföreträde än andra.
Kända fatwor är fatwan som legitimerade det iranska styrets dödsdom över författaren Salman Rushdie och al Qaidas utfärdande av en fatwa till stöd för att Lars Vilks sattes upp på deras dödslista. Men det muslimska fatwarådet i Europa utfärdade också en motstridig fatwa som fördömde hotet mot Lars Vilks och bedömde att ett dylikt dödshot var haram, otillåtet.
Det är givetvis en humanistisk självklarhet att vi strävar efter en sekulär stat där religionen inte har någon som helst inblandning i rättskipningen. Därför är vi givetvis emot ett förfarande där religiösa skrifter och uttolkningar tillåts att påverka juridiken. Men det arbetet underlättas inte av en felaktig användning av begrepp. Begreppet fatwa innebär alltså ett råd givet av en person med religiös och juridisk kompetens.
Janna Aantoot
