Retorik för högtidstalare

Om man inget har att säga bör man inget säga.

Så tack för mig…

Så skulle man ha kunnat avsluta ett tal men det skulle också kunna vara en ganska oväntad inledning. Inom retorikkonsten kallas inledning för exordium och en talare behöver ha förmågan att fånga in ovilliga lyssnare och genast sätta villiga lyssnare på banan. Att börja lite oväntat är ett av de retoriska tricks som finns för att få till ett bra högtidstal.

Ceremonier innebär ett återkommande av situationer, aktiviteter och talhandlingar.

När vi ser en präst i en amerikansk film som säger:

– You may kiss the bride! tolkar vi detta utifrån den rådande situationen, utifrån de aktiviteter prästen håller på med, den roll han har i aktiviteten och de talhandlingar som prästen ifråga utför.

Om en korvgubbe skulle säga samma sak till en slumpmässig man och kvinna på gatan så skulle orden få en helt annan betydelse.

Ceremonier har varit viktiga för människan så länge som vi kan överblicka och i alla kulturer. Fynd från hällristningar, gravar och antropologisk forskning gör gällande att vi människor ständigt haft ett behov av att vara ceremoniella – att säga och göra speciella saker i speciella situationer för att fira speciella tillfällen i våra liv.

Högtidstalen är en del av dessa traditioner. Och i denna text kommer jag att ge några tips om hur ett sådant tal kan byggas upp.

De tre grundläggande förutsättningarna  för ett ceremoniellt tal är: kairos, audience och decorum.

• Kairos är ett tidsbegrepp som syftar på det rätta ögonblicket. Var sak har sin tid, vissa sätt att uttrycka sig och vissa ämnen passar sig bäst vid särskilda tillfällen. Tajming kan vara a och o i talandets konst. När jag exempelvis vid ett barnvälkomnande redogjorde för Barnkonventionens 13:e paragraf ”Barn har rätt till yttrandefrihet; att tänka, tycka och uttrycka sina åsikter” stämde barnet ifråga upp i ett gallskrik varpå jag lakoniskt konstaterade att ”Ja den paragrafen gillade du visst!” vilket gav upphov till muntra skratt. Allt i ett tal kan inte alltid vara planerat. 
• Audience refererar till den målgrupp du har för ditt tal. Det kan vara ett sällskap av uppslupna bröllopsgäster, en sorgsen skara sörjande vid en begravning eller ett gäng aktiva och diskussionslystna ungdomar vid en humanistisk konfirmation. Talets ton. ordval och innehåll behöver anpassas till den publik man riktar sig åt. En begravning kan exempelvis vara en munter och charmig tillställning om det passar den avlidne med familj.
• Decorum handlar om att klä sitt tal i lämplig klädedräkt, att skräddarsy en vacker produkt till tillfälle och kund.  

De klassiska retoriska strategierna är ethos, pathos, logos.

• Ethos är ett centralt begrepp i ceremoniella sammanhang och handlar om trovärdigheten hos talaren (eller dennes källor). Ethos är törhända anledningen till att familjer söker sig till Humanisterna även för barnvälkomnanden, som ju annars en vän eller moster skulle kunna hålla i; och bröllop, trots att vi humanister sällan har vigselrätt. Den externa ceremonimästaren ger en trovärdighet till ceremonin som gör den legitim, festlig och mer rituell.
• Pathos är det emotionella innehållet och intrycket som talet eller delar av talet ger. Det handlar om de retoriska beståndsdelarna som appellerar till människors känslor. Alla högtidstal syftar till att väcka känslor hos lyssnaren: sorg, glädje, kärleksfullhet, längtan, lättnad, samhörighet och så vidare. 
• Logos är det logiska, faktabaserade innehållet i ett tal. I ett begravningstal är det exempelvis att hålla koll på den avlidnes namn och exempelvis komma ihåg faktadetaljer om personens uppväxt och platser som varit viktiga och som framkommit i samtal med de anhöriga. Problem med fakta i högtidstalet kan kraftigt påverka publikens upplevelse av dig som en kompetent högtidstalare. 

Aristoteles lyfter även fram det han kallar mythos som är den estetiska delen av högtidstalets poetik (poetiska framställning). Han betonar att talet behöver en handling, en övergripande ”historia” som berättas så att det finns en röd tråd genom talet.

Till detta tillkommer retorikens stilfigurer som är många till antalet.

Stilfigurer är knep som kan användas för att få fram ett budskap mer effektivt eller på ett vackrare, intensivare eller mer minnesvärt sätt till lyssnaren. Talen kan med hjälp av dessa språkliga redskap mejslas ut till avancerade konstverk.

Här anger jag min tio i topp-lista med stilfigurer att använda vid högtidstal.

1. Tretalet. The power of three. Den heliga treenigheten. Att upprepa något tre gånger är en klassisk stilfigur som är mycket användbar. Man kan upprepa första delen av en sats (anafor): T.ex. Han har levt ett gott liv. Han har levt länge. Han har levt klart. eller sista delen (epifor): T.ex. Kärleken är allt. Du är allt. Vi är allt.
2. Paronomasi. Paronomasi bygger på ordlikhet. En klassiker från bröllopstal är exempelvis: Håll om, håll av, håll ut!
3. Alliteration. Alliterationen fokuserar på ordens initiala ljudharmoni. T.ex. Bröllop och begravningar, att förälska sig och förbarma sig, att älska och ärva.
4. Stegring. Stegring innebär att man stegvis förstärker något för att framhäva vikten av något. T.ex. Ni ska finnas för varandra denna vecka, nästa månad, ett helt liv.
5. Synonymi. Synonymi innebär att man förstärker det man vill säga genom en uppräkning av synonymer som betyder samma sak. T.ex. Din make tycker om dig, gillar dig, älskar dig, avgudar dig.
6. Kiasm. I en kiasm spegelvänds två delar i ett uttryck. Så är exempelvis gjort i vår humanistiska slogan: Somliga tror på ett liv efter döden: vi tror på ett liv före döden. 
7. Metafor. I en metafor får ett begrepp en överförd betydelse där egenskaper från ordets ursprungliga användningsområde överförs till ett annat område. Här kan man ge exempel från en begravning: Ludvig har passerat sitt livs höst.
8. Allegori. I en allegori löper man linan ut utifrån en metafor och balanserar vidare på metaforen. Man tar konsekvensen av att befinna sig på hög höjd och hoppas att balanssinnet räcker ända fram. 
9. Parafras. Parafrasering innebär att man lånar en känd formulering från exempelvis en låt, en bok eller ett tal men lägger egen text till formuleringen. Att hitta fraser som en hel publik i olika generationer känner igen är inte alltid så lätt. Martin Luther Kings tal börjar exempelvis bli lite till åren men har här använts vid ett barnvälkomnande: Jag har en dröm. En dröm om ett gott liv för dig och dina föräldrar. 
10. Antites. I antitesen som stilfigur målar man upp en svartvit bild med skarpa kontraster. Exempelvis från ett barnvälkomnande: Du unga hand i mormors gamla, en len barnakind mot rynkor många, ett nytt liv och ett liv levt.

Vi har nått avslutningen, conclusio av den här artikeln. Det är dags att knyta ihop säcken och påsen och handväskan. Slutet gott, allting gott. Publiken behöver förstå att talet och ceremonin är slut. Det är dags att kyssa bruden. 

Janna Aanstoot