”Varför har nätterna inga namn?” Måndag, tisdag, onsdag. Dagarna är ljusa och döpta. Men nätterna är mörka och namnlösa. Varför då, undrar författaren Göran Palm. Varför heter nätterna ingenting? Svårt att veta. Kanske för att vi skyr mörkret. Eller för att vi bara sätter ord på det vi kan veta något om. Kärt barn har många namn. Känt barn har många fler. Här en förkortad lista på vad demokrati sägs vara: folkstyre, folksuveränitet, pöbelvälde, människovärde, riksdagen, majoritetsstyre, dumskallarnas sammansvärjning, ett gigantiskt odjur, rättvis fördelning av makt, kommunism, maximalt politiskt deltagande, eliternas kamp, frihet, ett misstag, politisk jämlikhet, det som görs i Sverige, historiens slut. Var börjar vi?
Låt oss göra nedslag i tre tänkare: en filosof, en statsvetare och en ekonom.
Platon definierar som vi sett demokrati som ett styrelseskick där det fattiga flertalet styr, till skillnad från fåtalet eller entalet. Platon såg hur den atenska demokratin dömde hans älskade läromästare Sokrates till döden, och det har gjort honom till historiens kanske fränaste kritiker av demokrati. Som författaren Lena Andersson skriver är det lätt att känna igen sig när han beskriver demokratin som ett system där ”läraren är rädd för eleverna och fjäskar för dem, och eleverna struntar både i lärare och ledsagare”, och ”gubbarna anpassar sig till de unga, är fulla av skoj och inställsam trevlighet och härmar de unga för att inte verka obehagliga och despotiska”.
Demokratins fiender har ofta intressantare saker att säga om demokrati än dess försvarare. Skälet är att de i sin motvilja tittar både djupare och med skarpare blick på det demokrater håller för sant. Platons kritik av demokratins dekadens är inte nådig. Men den delades inte av alla. Många av hans samtida såg annorlunda på saken. För dem var demokrati de fria medborgarnas styre, och det var positivt laddat. Om än kanske lite kravfyllt med tanke på alla möten.
Hoppar vi fram cirka två tusen år i tiden hittar vi en annan definition av demokrati: ett system där det kollektiva beslutsfattandet kontrolleras av alla medlemmar i egenskap av jämlikar. För det första ska medlemmarna ha kontroll över dagordningen. Det är medlemmarna själva som avgör vilka frågor som ska bli föremål för politisk diskussion och beslut. Annars kan de som sitter på makten utforma de politiska alternativen så att de utfaller till deras fördel, eller stryka kontroversiella frågor från dagordningen. Vi får prata och rösta om trafikregler, men inte om korruption eller privat kapitalackumulation. För det andra ska kontrollen över dagordningen fördelas jämlikt mellan medlemmarna. Alla som berörs ska ha lika mycket makt, enklast förstått genom principen ”en person, en röst”.
Den här gången definieras demokrati av någon som verkligen gillar den. Det här är demokrati, säger statsvetaren David Beetham, och det är bra!
En annan känd definierare är ekonomen Joseph Schumpeter. I sin klassiska bok Capitalism, Socialism och Democracy tar han strid med dem som hävdar att demokrati handlar om så fina saker som kontroll över dagordning och politisk jämlikhet. Folkviljan som den beskrivs i kursböcker och återberättas i politiska rörelser är inget annat än en folksaga utan stöd i vetenskapligt tänkande. Den är ett bländverk skapad av den politiska eliten i samarbete med press och media. Folkviljan är produkten av – och inte drivkraften bakom – den politiska processen. Demokrati betyder endast att folket har rätt att välja och avsätta sina politiska ledare. Det är en metod där folket kan välja mellan konkurrerande eliter. Om det är detta vi pratar om, säger Schumpeter, är han beredd att tycka om demokrati. Bättre än diktatur.
Tre olika definitioner: Demokrati som den fattiga majoritetens styre, jämlik kontroll över dagordningen och folkets val mellan eliter. Vem har rätt?
[…]
Oavslutat
Att diskutera demokratins innebörd kan tyckas väl akademiskt i en tid när kriserna staplas på varandra. Lite som att definiera ett äpple istället för att äta det. Men det har faktiska konsekvenser. Definierar vi demokrati som folkets val mellan eliter lotsar vi våra tankar och handlingar åt ett håll, definierar vi det som jämlik kontroll över dagordningen lotsar vi dem åt ett annat. I ena fallet upprörs vi över medborgarnas kritik och inblandning i det politiska styret, i det andra fallet ser vi det som ett hälsotecken. Det är alltså ingen tillfällighet att det råder strid om demokratins innebörd. Demokrati är, som filosoferna uttrycker det, ett oavslutat projekt. Det måste tas i bruk av varje ny generation, och ständigt omtolkas och praktiseras under nya historiska omständigheter.
Ur Sofia Näsström 2022 Demokrati: en liten bok om en stor sak. Historiska Media.
Publicerad med författarens tillstånd.
