Måste vi alltid välja sida? – om hur polarisering är invävt i vår kultur

Ett gammalt skämt lyder att det bara finns två sorters människor i världen: Å ena sidan de där trångsynta människorna som delar in människor i två sorter, och å andra sidan vi vidsynta människor som inte gör detta. Är det egentligen så att alla människor brukar dela in alla människor i binära motsatspar, och att vi alla är lika goda kålsupare med denna ovana? Njä. Den första biten stämmer nog, men förmodligen inte den andra. Att använda kategorier torde vara både språkligt och neurologiskt nödvändigt. Men vi kan förhålla oss kritiska till dem, och nyansera våra resonemang. Hålla oss medvetna om att de utgör något som vi människor skapar och återskapar. Detta gäller både de kategorier som vi själva använder och de som vi möter i andra människors tänkande och retorik.

Det är lätt att tänka sig att varje människa skulle vara antingen god eller ond, antingen höger eller vänster, antingen teist eller ateist, antingen änglalik eller demonisk, antingen man eller kvinna, antingen med oss eller mot oss. Detta särskilt när vi befinner oss under omständigheter som är pressande och hotfulla, men även annars. Svartvitt tänkande och polarisering, även känt som manikeism eller dikotomism. Att dela in sig själv och sina medmänniskor i två motsatta sorter torde komma både från djupt neurologiskt rotade instinkter och från tusentals år av historia. Såväl religiöst som politiskt har världshistorien präglats av en massiv indoktrinering i detta sätt att tänka. Religiöst har religioner som kristendom och islam predikat en världsbild bestående av himmel versus helvete, god lydnad versus ondskefull olydnad. Politiskt har både diktaturer och demokratier hittills varit organiserade på sätt som på olika sätt främjar polarisering.

I diktaturer bygger makten över samhället i slutändan genom fysiskt, psykiskt och socialt våld. Detta nödvändiggör en hierarkisk polarisering mellan de som lyckas positionera sig som goda lojala undersåtar versus de som misstänks för att vara motsträviga, illojala eller direkt förrädiska mot regimen. ”Now we see the violence inherent in the system”, som bonden sade. I demokratier bygger makten istället på att medborgarna väljer vilka de ska ge sitt förtroende. Därmed är det åtminstone i teorin möjligt att ha en demokrati vars grundvalar är fria från polarisering: En stat för alla, där varje medborgare får rösta på vilken parlamentssammansättning hen vill ha. I dagsläget finns det dock i praktiken tre stora hinder som står i vägen.

För det första lever vi i en värld där det fortfarande finns flera diktaturer. I Freedom Houses analys av världens 195 länder och 15 övriga regioner räknas 56 länder och 10 regioner som ofria. Länder som Ryssland, Kina och Saudiarabien, regioner som Tibet och Östra Donbas. För det andra lever vi i en världsordning där olika människor helt öppet och lagstadgat tillerkänns radikalt olika rättigheter. Detta då inte utifrån hudfärg eller könstillhörighet, utan utifrån de medborgarskap som nyfödda barn blir tilldelade baserat på födelseort och/eller baserat på föräldrarnas medborgarskap. Apartwelt, inte apartheid. För det tredje är även världens demokratier fortfarande enpartisystem, i den bemärkelsen att varje medborgare tillåts rösta endast på ett enda parti: Det är i dagsläget inte tillåtet att nyansera sin position genom att fördela sin röst mellan två eller flera partier. Dessa tre problem är praktiska, snarare än att utgöra någon slags ofrånkomlig del av demokratins grundläggande natur. Den tredje vore dessutom tämligen enkel att lösa genom att låta varje väljare få lägga tio decivote-valsedlar vilka var och en är värd en tiondels röst.

Frihet behöver inte vara lika med polarisering. Att välja behöver inte innebära att välja en eller annan sida att hålla sig till. I våra tankar och samtal kan vi inta mer nyanserade positioner än så, även när de sociala miljöer vi lever i begränsar våra möjligheter. Världen är full av makthavare och makthavarwannabees som var och en av dem vill att du ska ställa dig under just hens flagga och utifrån detta bygga såväl identitet som lojalitet. Men du behöver inte välja sida. Du behöver inte ens välja mellan att antingen välja sida eller inte välja sida. Det behöver inte vara allt eller inget. Istället kan du välja en sida i viss mån och med vissa förbehåll.

Xzenu Cronström Beskow
Masterexamen i mänskliga rättigheter och i sociologi.
Hen har tidigare arbetat på en inhemsk människorätts-NGO i Indonesien.