Kön och genusförståelse förändrar kunskapsbegreppet

Den, som har hört talas om blommor och bin, därefter lärt sig räkna X-och Y-kromosomer och sedan trott sig förstå något om biologiskt kön, har misstagit sig. Det är sedan svårigheterna börjar. Det som först föreföll som lockande skillnader mellan kön framstår snart som diskussioner om orättvisor. De flesta par i relationer hittar nog en ömsesidig respekt och ser olikheter som både anledning till glädje och hanterbar konflikt.

Ett mer samhälleligt perspektiv på biologiskt kön och sexualitet har främst drivits och problematiserats av olika kvinnorörelser/feministrörelser. Pojkar och män har mest reagerat, kritiskt eller stödjande. Det är rimligt att något förenklat tala om fyra vågor av feminism. Första vågen handlade om medborgerliga och politiska rättigheter. Fredrika Bremer och Ellen Key var kända feminister i Sverige. (1850 – 1950). Andra vågen (1950 – 1990) kritik av mannen som norm. Marxistiska analyser dominerade. Simone de Beauvoir en portalfigur. Protest mot pornografi, våldtäkt, kvinnomisshandel, preventivmedel och löneskillnader. Susan Faludi en annan portalfigur. I Sverige Yvonne Hirdman. Tredje vågen (1990 – 2010) blandad bild, individuella lösningar, feministiska partier startades och andra politiska partier såg sig tvungna ta ställning för feminism i olika varianter. Intersektionalitet, postmodernt synsätt och trans-feminism blev viktiga begrepp. En portalfigur var Kimberlé Williams Crenshaw. Fjärde vågen (2012 –   ) präglad än mer av intersektionalitet, Metoo, kvinnans offerroll och aktivism på universitet [Beskrivningen i huvudsak hämtad från Wikipedia]

Jag menar att första och andra vågens feminism väckte visst motstånd i sin tid, men hör numera till accepterade tankar. Det är främst den tredje vågens beroende av postmodernism och intersektionalitet som innebär att teorier blivit kontroversiella. Framförallt gäller det hur genus har frikopplats från det biologiska könsbegreppet och därmed skapat ett nytt synsätt på kunskap som är problematiskt. Genus kallas ibland socialt kön och grundas på omvärldens förväntningar på manligt och kvinnligt. Med den definitionen görs skillnad mellan biologiska yttre tecken och upplevelser av identitet. Identiteten blir också föränderlig efter plats och tid. Genus skapas genom att handlingsmönster upprepas. (Judith Butlers Doing gender). Fokus kom att flyttas till vad som är skiljaktigt. Vita heterosexuella medelklass-kvinnors analyser underkändes. De vilade på privilegier. De förtrycktas röster hade inte hörts.

Om det biologiska könet var essentialistiskt och tydligt blev det nya begreppet genus vagt. Genus kopplades till begreppet intersektionalitet dvs handlingar på flera plan återskapade förtryck av kvinnor som svarta, arbetarklass, immigranter och lesbiska. Avgörande politiskt blev nu utifrån vilken position något sades – av en vit manlig och etablerad akademiker eller en svart invandrad arbetarkvinna. Språklig korrekthet avgör vem som får tala. Richard Dawkins, Germaine Greer och J.K. Rowling är de mest kända, som fått löpa gatlopp för att inte ha sagt de korrekta fraserna om manligt och kvinnligt.

Jag menar att det finns vetenskapliga inlägg om biologiskt kön, genus, normativitet och intersektionalitet som är respektabla, men vad som angår oss som humanister är framförallt hur begreppen används politiskt och hur angrepp sker på arvet från Upplysningen vad gäller kunskapsbegreppet. Intersektionell metod medför att identitet utifrån kön, genus, ras, klass och sexualitet konstitueras i relation till varandra. Kunskap, som bygger på personlig erfarenhet, leder fram till procedural kunskap/färdighetskunskap att ”veta hur”. Vetenskaplig kunskap/deklarativ kunskap uppnås genom att propositioner (hypoteser som ska prövas) ställs och utsätts för möjligheten att falsifieras. Undersökaren vill kunna ”veta att”.. Det har framställts som en ”epistemologisk orättvisa”, av feminister, att etablera kunskap genom att propositioner prövas och skapar kunskap.  Det etablerade sättet att ställa hypoteser för prövning uppfattas som ett för förtryckta människor orättvist sätt att nå kunskap. (Alexis Shotwell, Allison B Wolf, Kristie Dotson). Det har fått en benämning ”reason/emotion divide”. Trots sin underordnade roll sägs förtryckta minoriteter uppnå kunskap genom sina erfarenheter av förtryck. Så har genusteorin i förening med intersektionalitet, aktivism och socialt rättvisetänkande förenats till ett motiv som används av studenter för att tysta vissa lärare och föreläsare där den har gått som längst. Det har främst varit tydligt i USA och Storbritannien.

Det finns anledning för oss sekulära humanister att hålla fast vid Upplysningens landvinningar och den etablerade vetenskapliga metoden.

Kjell Sundberg
Humanisterna i Kalmar