Framtorterad godhet
I Anthony Burgess legendariska bok A clockwork orange, genialiskt olustigt filmad av Stanley Kubrick, döms en ung kriminell man till vård i form av en experimentell behavioristisk terapiform som baseras på begreppet betingning. Hans lustfyllda reaktion på våld och ondhet kopplas till olustiga kroppsliga straff i form av elchocker och när han ser goda gärningar och vänlighet betingas han genom positiv belöning och han resignerar således och lär sig därmed att föredra godhet.
I boken finns en central problematik: Om man tvingas att vara god, alltså inte har friheten att välja godhet, är man då god?
Det är en väldigt svartvit syn på frihet. I förlängningen är hela vårt samhälle, och vår kultur, ja hela företeelsen att vi som människor valt att ha skrivna OCH oskrivna regler i vårt samhälle för att hantera våra mer djuriska beteenden en ofrihet. Betyder det då att vi inte är genuint goda? Betyder det att vi biologiskt är onda? Det finns gott om biologiska och evolutionära exempel på djurs beteende som både kan betraktas som ”onda” och ”goda” i någon slags betydelse att dessa beteenden går ut över andra och gärna dessutom är intentionellt skadande utan att skadandet per definition tillför någon direkt positiv effekt för djuret själv. Här brukar t.ex. vargars tendens att riva ihjäl fler får än de behöver som föda nämnas. Dock är detta egentligen ett optimaliseringsbeteende när nettoenergin är för låg i det som är kvar av det gamla bytet.
Religionen som garant för godhet
En av de stora frågorna som internationella humanister möts av är just denna om grunden till godhet. Religionen ses som grund och garant för moralen. Religionen får dig att göra de goda valen. Och om religionens makt upphävs, vad hindrar då individen från att begå alla de brott och alla de moraliskt förkastliga handlingar som religionen statuerar som satans påverkan av människan. Vad stoppar människan från syndiga och oetiska handlingar? Hur byggs ett samvete utan guds hjälp?
Här finns paralleller att dra till A clockwork orange: Om det ”bara” är gudstro som hindrar oss människor från att begå avskyvärda handlingar, om det bara är rädslan för ett evigt straff som får oss att handla gott, om vi alltså inte har friheten att välja godhet, är vi då goda? Är detta inte bara som ett hot om tortyr för att avkräva oss ett godhetslöfte? Vad är då godheten värd?
Godhet bortom religionens regler
Diskussionen kring vad godhet är är evig. Godhet är ett svårdefinierat begrepp. Men godhet är en äldre företeelse än religionen. Religionen har inte monopol på godheten och är inte ett krav för att människor ska kunna tänka goda tankar och utföra goda handlingar.
Långt innan Martin Hägglund statuerade betydelsen av ”vårt enda liv” som en orsak till meningsfullheten i våra liv har detta varit ett mantra i mitt fjuttiga lilla liv. Just eftersom jag INTE tror på ett liv efter detta behöver jag vara god nu. Jag har bara en chans att göra gott. Inte för att någonting sker med mig i livet efter detta, inte p.g.a. ett hot bortom nuet utan just eftersom jag bara har ett försök. Och jag vill göra det bästa av detta försök.
Janna Aanstoot
