Cirka 50 engagerade humanister från hela Sverige möttes på Mayfair Hotel i Malmö för att i två dagar utbyta tankar och idéer, ta del av intressanta föreläsningar och inte minst dela ut Hedeniuspriset till årets värdiga mottagare: Dawit Isaak-biblioteket, vars representanter också glädjande var på plats. Ni som inte var där kommer kunna se konferensen i efterhand på Humanisternas Youtube, men här är ett sammandrag.
Förbundsordförande David Rönnegard var först ut och satte tonen genom att belysa arbete inom förbundet som projektet Humanistisk medmänniska, gratulera årets Hedenius-pristagare samt tala runt konferensens tema: hur Humanisterna kan motverka nyauktoritära strömningar.
Därpå följde en engagerande föreläsning av journalisten och författaren Andreas Ekström om “vikten av både och”, ett brandtal för vikten av de grå nyanserna och mot polarisering på nätet. Föreläsaren hann även med att försvara både nätneutraliteten och den svenska byråkratiska modellen. Andreas hade dessutom med sig flera exemplar av sin bok “Att hitta” som han skänkte bort, vilket vi som hade turen att få tag på ett exemplar tackar hjärtligt för.
Nästa föreläsning var av Göran Dahl, professor emeritus i sociologi, som gav oss en historisk kontext till de auktoritära rörelsernas uppkomst och drog paralleller till dagens nyauktoritära rörelser.
Den första dagens sista föreläsning var av Cecilia Sahlström, författare och f.d. polischef som berättade om näthat och projektet #Jagärhär som hon är med i, som är ett försök att bemöta och motarbeta näthat. Hon pratade också om metoder och attityder att anlägga för att erbjuda ett alternativ till det destruktiva och konfrontativa klimat som ofta råder på nätet, där Cecilia lyfte fram civilkuraget och modet att säga ifrån.
Magnus Timmerby, ordförande i Humanisterna Syd, noterade att nyauktoritära strömningar kan komma både från höger, vänster och från religiöst håll. Som humanister bör vi vara vaksamma på alla sådana tendenser.
Dagens officiella aktiviteter avslutades med en workshop där vi i grupper diskuterade frågan vad vi som Humanister, nationellt och lokalt, kan göra för att motverka nyauktoritära strömningar och grupperingar. Många tankar och perspektiv på detta framkom under workshopen och att summera dem alla skulle kräva en serie av artiklar bara om det. Men vikten av att hitta nya former för samarbeten var något som de flesta grupper var överens om, då detta inte är en fråga som Humanisterna ensamma kan bemöta. Att vi vågar säga emot och bemöta antidemokratisk retorik var en återkommande åsikt, men då menade flera på workshopen att det krävs ett material för att kunna höja kompetensen om de antidemokratiska och nyauktoritära strömningarna och deras strategier.
Söndagen var Humanismens dag och inleddes med musik och livsberättelser från tre författare och konstnärer som tvingats i exil pga. sin aktivism och nu bor i Malmö, tack vare fristadsnätverket ICORN. Söndagsmorgonen öppnades av Yasmine Elbaramawy som spelade oud, ett egyptiskt stränginstrument. Hon framförde den egna kompositionen “Anonymous”, ett lågmält men ursinnigt stycke tillägnat de offer för förtryck vars namn ej är kända. Yasmine berättade om sin aktivism i Egypten och visade några Korancitat för att illustrera islams våldsamt intoleranta syn på icketroende. Hon tog också tillfället att ge en känga till dem som tror att det är rasistiskt att ifrågasätta religion.
Paret Nilofar Langar och Mukhtar Wafayee, båda fritänkare, journalister, författare och poeter, berättade om sin aktivism i Afghanistan som de nu fortsätter från Europa. Nilofar berättade med brinnande feministisk övertygelse om kvinnors hårt kontrollerade liv i hemlandet, något hon själv tidigt frigjorde sig från. Det tog paret tre år att övertyga sina familjer att få gifta sig då deras olika etniciteter präglas av historiska konflikter. De visade ett filmklipp från sitt bröllop där de i stället för en traditionell lyxig bjudning med hundratals gäster valde en park och bjöd in gatubarn. Efteråt fick de kritik för att ceremonin ansågs omuslimsk. Mukhtar avslutade med att läsa ur sin bok Detta blod vittnar om Guds vrede, enligt Sydsvenskans recension “en nödvändig bok som gör ont att läsa”.
Söndagen fortsatte med information om den nya verksamheten Humanistisk medmänniska som finns för alla som behöver någon att prata med. I första skedet är tjänsten ett telefonnummer som rings anonymt men visionen på sikt är att vi också vill finnas på plats till exempel på sjukhus, fängelser och i försvaret. Annelie Berg berättade om den gedigna utbildning alla volontärer genomgår och Krister Weber gav tänkvärda insikter om hur man i samtal möter människor i kris, ensamhet och sorg.
Vidare berättades om planerna inför nästa World Humanist Congress som kommer äga rum i Köpenhamn 2023. Det blir en stor tillställning med uppemot tusen humanister från hela världen och kända gäster. Humanisterna Syd samarbetar med kollegerna i Humanistisk Samfund på andra sidan sundet och rekryterar nu volontärer som kan hjälpa till både på plats och med planering.
Konferensen avslutades ceremoniellt med Hedeniuspriset som i år gick till Dawit Isaak-biblioteket i Malmö, världens kanske enda yttrandefrihetsbibliotek. Biblioteket har ett par tusen böcker som är förbjudna i andra delar av världen, från kända humanister till regimkritik, feministiska och hbtq-vänliga budskap, och inte minst barnböcker.
Priset togs stolt emot av en delegation från biblioteket. Emilie Wieslander, enhetschef för dokumentation och yttrandefrihet i Malmö kommun och kollegerna fick berätta om hur idén blev verklighet, hur man jobbar med kurateringen av detta speciella urval samt att biblioteket har planer på att expandera.
Richard Moreau och Magnus Timmerby, Humanisterna Syd
