Sekularism i Frankrike – laïcité – ser av historiska skäl lite annorlunda ut än i andra delar av Europa. Franska revolutionen riktade sig inte bara mot envåldsmonarkin utan även mot envåldskyrkan. Det blev därför från början ett av de uttalade målen att skydda befolkningen från religiös påverkan. En folkvald församling författade snabbt efter revolutionen 1789 Déclaration des droits de l’homme et du citoyen (Deklarationen för mänskliga och medborgerliga rättigheter), där man i artikel 10 skrev in att åsiktsfrihet var en grundläggande mänsklig rättighet, även i religiösa frågor.
Men man nöjde sig förstås inte med det utan monterade snabbt ner kyrkans makt, samt beslagtog mark och tillgångar. Innan revolutionen var den katolska kyrkan en av Frankrikes största landägare. Efter revolutionen tillhörde denna mark i stället folket. Under åren som följde försökte man avkristna landet genom att rensa lagboken från kristna moralismer. 1792 legaliserades exempelvis skilsmässor. Man ersatte också den kyrkliga registreringen av födslar, dödsfall och giftermål med sekulära institutioner.
Men i sin reformiver gick man som känt är också över gränsen. Till exempel försökte man etablera en förnuftskult i Notre Dame där man ersatt det kristna altaret med ett ”frihetsaltare”. Frihetskampen ersattes med en förföljelse av de gamla förtryckarna. Franska revolutionära styrkor (under ledning av den blivande kejsaren Napoleon) ockuperade fängslade påve Pius VI som dog i fransk fångenskap. Många präster utsattes för våld och flydde Frankrike. Förföljelserna stoppades så småningom av Napoleon (nu i sin egenskap som kejsare), men kyrkan återfick aldrig sin forna makt. Det pågick dock en kamp under hela 1800-talet om detta, något som kulminerade i en lag 1905 om att stat och kyrka skulle hållas åtskilda.
Lagen och tolkningen av lagen innebar till exempel att den obligatoriska bönen vid parlamentets öppnande stoppades, att militärprästerna avskaffades, samt att hälsovården och skolsystemet sekulariserades. Den nationella standarden för skolsystemet skulle inte innehålla någon religiös undervisning och prästerskapet avlägsnades från styrelserna för skolor och sjukhus. Några av dessa åtgärder har sedermera luckrats upp, men 1905 års lag fick ändå följa med in till den nuvarande franska konstitutionen, som formaliserades 1958.
Jag hittade ingen bra svensk översättning av den nuvarande versionen av den franska konstitutionen, men så här lyder Artikel 1 på engelska:
France shall be an indivisible, secular, democratic and social Republic. It shall ensure the equality of all citizens before the law, without distinction of origin, race or religion. It shall respect all beliefs. It shall be organised on a decentralised basis. Statutes shall promote equal access by women and men to elective offices and posts as well as to position of professional and social responsibility.
Den revolutionära bakgrunden till laïcité är en delförklaring till varför fransk sekularism oftare är uttalat antireligiös till skillnad från annan europeisk sekularism, som mer fokuserar på att kyrka och stat ska hållas åtskilda. Exempel på fransk antireligiös lagstiftning är att man 2004 förbjöd religiösa symboler i offentliga skolor, samt 2011 förbjöd ansiktstäckande klädsel i offentligheten.
De medlemmar i Humanisterna som skulle vilja se mer antireligiös lagstiftning kan därför se till Frankrike för inspiration. Humanisterna i Sverige arbetar annars mest i samma anda som övriga icke-fransktalande länder i Europa och försöker sätta den personliga friheten främst, då även friheten att göra dåliga val (eller val man blir pressad till, beroende på vem man frågar). Men inget är hugget i sten. Är det laïcité ni vill ha?
Patrik Lindenfors
