Det går inte att vara rasist mot muslimer, för muslimer är ingen ras. Ett patentsvar när man diskuterar rasism mot muslimer på nätet. Men stämmer det?
Begreppet rasism har en komplex historia som speglar förändringar i både vetenskapliga föreställningar och samhälleliga maktstrukturer. Under 1700- och 1800-talen växte en naturvetenskapligt färgad raslära fram, där människor sorterades i hierarkiska kategorier baserade på hudfärg, kroppsform och andra biologiska kännetecken. Dessa kategoriseringar kom att användas för att legitimera koloniala projekt, slaveri och olika former av politisk dominans genom att ge sken av att ojämlikhet var naturligt och vetenskapligt grundad.
Rasism i sin historiska bemärkelse var därför nära knuten till en idé om biologiskt avgränsade raser med inneboende egenskaper, där vissa grupper ansågs överlägsna andra. Denna föreställning kom att få djupgående konsekvenser, eftersom den inte bara strukturerade teorier och politiska program utan också påverkade vardagliga föreställningar om vilka människor som betraktades som fullvärdiga medlemmar av mänskligheten.
Under 1900-talet började den naturvetenskapliga rasläran att kritiseras och gradvis förlora sin legitimitet. Efter andra världskriget och Förintelsen blev sambandet mellan rasism och folkmord tydligt, vilket ledde till att många forskare och internationella organisationer tog avstånd från tanken på biologiska raser. UNESCO:s deklarationer om ras i mitten av seklet betonade att mänskliga skillnader inte kunde delas in i biologiskt skilda raser och att kulturell och social mångfald inte följde någon hierarki av medfödd överlägsenhet. Trots detta levde rasismen kvar, även när de biologiska argumenten övergavs. Rasism började alltmer gå över till att handla om mer kulturella skillnader, snarare än baseras på vetenskapliga påståenden om arv och genetiska skillnader.
I den nutida överförda användningen av begreppet rasism har fokus därför förskjutits från biologi till sociala relationer, representationer och maktfördelning. Begreppet används inte längre enbart för att beskriva uttryckliga ideologier som hävdar att vissa grupper är biologiskt underlägsna, utan för att analysera hur historiska orättvisor fortsätter att påverka institutioner och vardagsliv.
Rasism kan numera syfta på diskriminering, stereotyper, exkluderande normer eller ojämlika strukturer som drabbar människor på grund av deras verkliga eller tillskrivna etniska eller kulturella bakgrund. Detta innebär att rasism inte alltid kräver en medveten intention hos den som praktiserar den, utan kan uppstå genom invanda mönster eller institutionsrutiner som systematiskt missgynnar vissa grupper. Denna förskjutning speglar en bredare förståelse av ras som social konstruktion, där betydelser skapas och återskapas, snarare än i människors gener.
Samtidigt har den nutida användningen gett upphov till debatt. Vissa menar att begreppet riskerar att bli alltför vidsträckt om det används för att beteckna alla former av ojämlikhet som berör etnicitet eller kultur. Andra hävdar att en bredare användning är nödvändig eftersom den belyser fenomen som tidigare förbisetts, exempelvis vardagsrasism och strukturell diskriminering som inte alltid är kopplade till explicita ideologiska övertygelser. Skillnaden mellan historisk och nutida användning handlar därför i hög grad om vad som anses vara rasismens kärna.
Handlar det främst om en uppsättning idéer om biologisk över- och underlägsenhet eller ett mer komplext mönster av sociala mekanismer som reproducerar ojämlikhet?
Det historiska arvet påverkar fortfarande den samtida förståelsen. Även om modern forskning förnekar existensen av biologiska raser så lever de historiska kategorierna kvar i språk, politik och samhällsorganisation. Därmed används ”rasism” i dag både som en påminnelse om de ideologier som en gång rättfärdigade kolonialism och folkmord och som ett analytiskt verktyg för att förstå dagens ojämlikheter. Den överförda användningen av begreppet kan därför ses som ett sätt att knyta samman historiska erfarenheter med nutida förhållanden.
Begreppet rasism har helt enkelt utvecklats. På så sätt utgör begreppets utveckling en förskjutning från en snäv, biologiskt grundad definition till en bredare förståelse som fångar hur makt, historia och sociala kategoriseringar samverkar. Rasismens förändrade betydelse visar också hur språk och samhälle förändras tillsammans och hur historiska strukturer fortsätter att kasta långa skuggor över samtida diskussioner om identitet, tillhörighet och rättvisa.
Patrik Lindenfors