Humanism i den mening vi lägger i begreppet är att utifrån rationella och moraliska grunder förhålla oss till andra på ett empatiskt och medmänskligt sätt. Något som kan ske intuitivt men ibland även kräver överväganden. Och det handlar väl inte bara om andra mäniskor vi kommer i kontakt med utan även om mänskligheten som helhet. Det borde innefatta även de mäniskor som kommer efter oss.
Den klimatkris vi är med om att skapa kommer för de närmast kommande generationerna medföra katastrofala levnadsomständigheter om vi inte gör något för att förhindra den. Miljarder svältande mäniskor, dramatisk vattenbrist, pandemier, massflykt från de hårdast drabbade områdena och olika typer av väpnade konflikter för att säkra basala resurser för överlevnad. Stora delar av planeten blir obeboelig. Alarmistiskt svammel? Tyvärr inte. Det handlar om det samlade forskarsamhällets slutsatser. Men det går fortfarande att förhindra. För en sann humanist torde det inte finnas något lika viktigt än det att dra sitt strå till stacken för att förhindra eller åtminstone lindra de annalkande katastroferna.
Därför är det angeläget att Humanisterna tar klimatfrågan på allvar och låta den påverka våra aktiviteter i alla dess former.
Någon kanske tänker att vi inte har tid och resurser att ägna oss åt andra frågor än det som handlar om att föra ut vad den sekulära humanismen innebär och att arbeta för ett sekulärt samhälle. Klimatfrågan är dock inte en annan fråga bland andra utan har en existentiell dimension där den sekulära humanismens röst är viktig, för att inte säga nödvändig. Här har vi en chans att konkret visa vad humanism står för.
För många utanför förbundet är Humanisterna (i den mån man känner till oss) en organisation som i huvudsak ägnar sig åt religionskritik och anordnar sekulära alternativ till kyrkans ceremonier kring födelse, konfirmation etc. Om vi skulle engagera oss i klimatfrågan skulle vi visa vad sekulär humanism kan innebära i praktiken. Det skulle göra oss mer kända och få folk att få upp ögonen för att vi är relevanta. Att vi är en kraft i samhället som engagerar oss för mänskligheten i dess mest ödesdigra utmaning. Att bli mer kända och relevanta är så klart inte skälet till att vi borde ägna oss åt klimatfrågan, men säkert en följdeffekt. Huvudskälet är naturligtvis att klimatfrågan med dess förtvivlade rop från kommande generationer borde vara ett imperativ för varje sann humanist.
Låt oss visa vad den sekulära humanismen står för i vår tids ödesfråga!
Leif Karlsson