Det är förhållandevis lätt att vara humanist i Sverige. Det skriver jag med all respekt för den ensamma ateisten på en byskola i mörkaste Småland som dagligen möts av religiös konservatism och falsk gudfruktighet runt omkring sig, för de muslimska kvinnor och ungdomar som kämpar mot alldeles verklig hedersmentalitet i sina liv och för de som bara tröttnat på att läsa Joel Halldorfs tröttsamma religionsindoktrinering från stora scenen på Expressen kultur. Men i jämförelse är det lätt att vara humanist i Sverige idag. Vi klassas som ett av världens mest sekulära länder och har på många plan lyckats förpassa religionen till den privata kammaren och kyrkobyggnaderna där den hör hemma. Så ser det inte ut runt om i världen.
I USA är den sekulära humanismen på riktigt åter hotad när ickeliberala krafter lierar sig med kyrkligheten i en ny konservativ våg där mänskliga rättigheter, feminism och yttrandefrihet får stryka på foten. Abort är idag förbjudet i många stater och Bibeln gör sitt återtåg inom skolorna, även under naturvetenskapliga lektioner. Böcker förbjuds i skolor och på bibliotek. Demonstrationer förbjuds på campus runt om i landet och finansiering dras in om universiteten vägrar lyda. Att väljas till ett politiskt uppdrag i USA idag som öppet humanist är tämligen omöjligt. I en amerikansk Gallup-undersökning nyligen ansåg väljarna att bara en socialist var mindre lämplig som president. Både svarta, kvinnor och homosexuella ansågs mer lämpade för posten än en icketroende.
I Mellanöstern finns otaliga exempel på hur religionen utgör ett ytterst verkligt hot mot människors liv, frihet och mänskliga rättigheter. I många muslimska länder är ateism förknippat med om inte dödsstraff så i alla fall kroppslig bestraffning och fängelse, och avhopp från religionen är inte tillåtet. Många är de exmuslimer från exempelvis Iran, Irak och Jemen som med fasa, i exil, ser på utvecklingen i sina hemländer och som försöker skapa opinion kring detta internationellt.
Ingen har väl heller missat hur den ryskortodoxa kyrkan i Ryssland allierat sig med diktaturen och hur västlig dekadens som feminism, homosexualitet och transfrågor blivit symboler för ett sekulärt, närmast satanistiskt leverne.
Några av de humanistiska frågor som den katolska kyrkan motarbetat i århundraden är kvinnors sexuella och reproduktiva rättigheter och dessa frågor kämpar exempelvis humanisterna i Polen och Sydamerika för.
I Kongo och Indien bildar humanisterna allianser med häxutpekade. Här slåss man mot den religiösa övertygelsen att många av vetenskapen förklarbara sjukdomar är häxrelaterad trolldom. I många fattigare länder är det just vetenskapligheten som humanisterna kämpar för gentemot en kyrka med makt där just utbildning är de religiösa företrädarnas största hot.
I Uganda har man startat humanistiska grundskolor för att utbilda barn i enlighet med vetenskaplig kunskap och metoder och i Nigeria fokuserar man främst på studentorganisationer som arbetar för mänskliga rättigheter runt om i landet. I många länder har internet blivit en räddning för sympatisörer som tidigare inte vågat vara aktiva.
I andra länder har humanismen kommit mycket längre än i Sverige. I Norge har deras humanistiska organisation Human-Etisk Forbund 165.000 medlemmar! I Skottland gifter folk sig numera i högre grad humanistiskt än kyrkligt. I Nederländerna har humanisterna ett eget universitet med utbildningar av huvudsakligen etisk natur. I Belgien och Storbritannien finns också professionella humanister inom skola, sjukvård och militär.
Humanismen har fortfarande mycket att göra runt om i världen och rättigheter man en gång uppnått är inte självklart huggna i sten.
Janna Aanstoot
Vice ordförande i Humanisterna