När jag fick mitt cancerbesked fanns det många välmenande människor omkring mig som ville ge sitt stöd. Vissa av dem gav dock medicinska råd som saknade förankring i verkligheten. En skickade piller av hajbrosk eftersom ”hajar inte får cancer”. En annan ville få skicka läkande hjärnvågor från andra sidan atlanten. Ytterligare en vän insisterade att få ge mig en behandling på en healingklinik i present. Och flera berättade att de ber för mig. Det värmer att folk bryr sig, men gemensamt för dessa uttryck av omsorg är att de är medicinskt verkningslösa.
Skälet till att den sekulära humanismen är kritisk mot religioner är att de gör sanningsanspråk som det saknas god evidens för. Av samma skäl riktas kritik mot kvacksalveri. Helande utlovas utan att vara underbyggt med evidens. Påståendena är falska och kurerna fungerar inte.
Att skicka ”hjärnvågor” eller svälja hajbroskspiller må inte vara skadligt i sig, men de utgör en fara om det medför att man väljer bort evidensbaserad medicin. Skälet att jag fortfarande står här idag är den otroliga utvecklingen med riktade cancermediciner, och inte för att en ”healingläkare” höll sina händer några centimeter från min bröstkorg.
I Sverige är dock kvacksalveri förbjudet för vissa allvarliga åkommor (patientsäkerhetslagen), som diabetes, epilepsi, och cancer. Varför dra gränsen vid just dessa sjukdomar, men ändå tillåta försäljning av verkningslösa medel för andra åkommor?
Lagstiftaren har gjort en balansgång mellan att måna om folkhälsan och att bevara valfrihet för patienter som är villiga att betala för vissa behandlingar som saknar vetenskapligt stöd. Många upplever ändå att de blir bättre av behandlingar, som exempelvis Homeopati, som endast består av att ta en klunk vatten. Förklaringen till denna upplevelse är dels den välkända placeboeffekten, men kanske framför allt den mänskliga kontakten. En homeopat i vit rock lyssnar på sin patient i en halvtimma, till skillnad från en riktig läkare som kanske bara ägnar några minuter. Att bli lyssnad på kan kännas väldigt bra.
Att en del känner att de får värde för pengarna är inte fel, särskilt när behandlingarna inte gör skada. Men det gnager ändå i mig. Dels är det många som blir lurade som tror att behandlingarna har fysiologisk effekt, dels är det ett ofantligt resursslöseri. Exempelvis har tillskott av vitaminer ingen hälsoeffekt för nästan någon som använder dem och ändå uppgår den svenska marknaden för kosttillskott till nästan fyra miljarder kronor årligen.
Med åren har kvacksalveri ersatts med begreppet alternativmedicin. Detta är olyckligt eftersom de behandlingar som samlas under begreppet inte är alternativ till medicin om man vill bli frisk. Att ”medicin” ingår i det nya ordvalet är helt enkelt missvisande. Låt oss kalla en spade för en spade.
I Sverige får man inte marknadsföra produkter på ett vilseledande sätt. Det heter falsk marknadsföring. Det går där emot alldeles utmärkt att marknadsföra alternativmedicin utan nämnvärd evidens för vaga hälsoeffekter. Förbudet mot kvacksalveri bör utökas för att täcka alla alvarliga sjukdomar och förbudet mot falsk marknadsföring bör skärpas för dem som påstår sig utöva sjukvård.
David Rönnegard