Svenskar med muslimsk familjebakgrund utgör en stor och växande grupp i Sverige idag. Uppskattningsvis omfattar gruppen mellan fem och åtta procent av befolkningen vilket motsvarar cirka 500 000 till 800 000 svenskar.
När det talas om muslimer i det offentliga samtalet är det ofta starkt religiösa personer det handlar om. I rapporten Postmuslimer: om sekularitet i ett mångreligiöst Sverige presenteras färska forskningsresultat om hur religiösa svenskar med muslimsk familjebakgrund egentligen är. Rapporten är baserad på en enkätundersökning som gjordes i samarbete med SCB och fokuserar personer med ursprung i de fyra vanligaste muslimska ursprungsländerna då undersökningen gjordes (2020): Iran, Irak, Turkiet och Bosnien eller det forna Jugoslavien. Här kommer ett litet axplock av det som finns att läsa i rapporten. För utförligare information, begreppsdefinitioner, referenser och metodbeskrivning hänvisar vi till rapporten som finns att ladda ner gratis på sh.se/ims.
Självuppskattad sekularitet
Graden av självuppskattad sekularitet har vi bland annat mätt genom att ställa följande fråga: ”I vilken utsträckning stämmer följande påstående in på dig: Jag ser på mig själv som sekulär (icke-religiös)” Denna fråga kunde besvaras på en femgradig skala från ”stämmer inte alls” till ”stämmer helt och hållet”. I figuren nedan har vi summerat svaren i tre kategorier: de instämmande svaren ”stämmer helt och hållet” och ”stämmer i hög utsträckning” redovisas som sekulär och de avståndstagande svaren ”stämmer inte alls” och ”stämmer i låg utsträckning” redovisas som ej sekulär. Mittenkategorin ”varken eller” behålls för analysen.
Som framgår av denna figur är de iranskättade svarspersonerna de som tydligast har en sekulär självbild. 40 procent i denna grupp identifierar sig tydligt på detta vis, vilket kan jämföras med de svenskättade som till 30 procent ser sig som sekulära. Bland de irakisk-, jugoslavisk- och turkiskättade svarspersonerna identifierar sig omkring 15 procent som sekulära. Svagast sekulär identitet finns bland de irakiskättade, 53 procent inom denna grupp ser sig inte alls som sekulära. Mellankategorin som utgörs av de som intar en varken-eller-position i frågan är störst i den svenskättade gruppen inom vilken fler än 50 procent intar denna position.
Postmuslimer och postkristna
Eftersom vi primärt är intresserade av religiös och inte nationell identitet har vi delat in svarspersoner i fyra analytiska kategorier baserade på religiöst arv och personlig hållning till religion: muslimer, kristna, postmuslimer och postkristna. I kategorin muslimer ingår de som svarat att de ser sig själva som muslimer. De som svarat att de har muslimsk familjebakgrund men som inte identifierar sig själva som muslimer benämner vi postmuslimer. Muslimer och postmuslimer motsvaras av självidentifierade kristna respektive postkristna. En anledning till att i analyser använda begreppen postkristen respektive postmuslim är att, denna och andra studier visar att en sekulär identitet och världsbild kommer se olika ut beroende på vilken religion det är en person lämnat.
Hur religiösa är då de grupper som vi har undersökt? Religion är ett mångbottnat fenomen som tar sig olika uttryck. Vi har mätt graden av religiositet på en rad olika sätt, här kommer vi endast nämna ett av dessa, nämligen i vilken utsträckning de svarande säger sig tro på Gud.
I enkäten ingick frågan ”Tror du på Gud?” Den kunde besvaras med alternativen ”ja”, ”nej” eller ”vet inte”. Utfallet i de fyra grupperna blev följande.
Här kan vi, för det första, se att muslimerna tror på Gud i högre utsträckning än de kristna. Det mest slående resultatet är dock att postmuslimerna tror på Gud i väsentligt högre utsträckning än de postkristna. 37 procent av postmuslimerna säger sig tro på Gud medan motsvarande siffra för de postkristna är 6 procent.
Sammantaget med resultat som inte redovisas här drar vi slutsatsen att postkristna visar betydligt större samhörighet med kristendomen än vad postmuslimer visar när det gäller islam. En intressant observation är att motsvarade skevhet fast tvärt om finns i fråga om religiösa praktiker som till exempel högtidsfirande. När det gäller sådant är postkristna mer benägna att fortsätta även efter de lämnat en kristen identitet. Om man hårdrar det kan man säga att en person som går från muslim till sekulär lämnar sin praktik bakom sig men inte sin gudstro, medan en som går från kristen till sekulär lämnar sin gudstro men inte sin religiösa praktik.
Vi kan också se att de muslimska och kristna grupperna är blandade. Det är uppenbart att religiös identitet är långt ifrån en entydig eller lättdefinierad beteckning. Detta gäller när det gäller frågan om familjebakgrund, men det gäller också om vi tittar på självrapporterad identitet, högtidsfirande, värderingar, församlingsdeltagande och tro. Den mest uppenbara blandningen finns i firandet av religiösa högtider. Bland muslimerna och postmuslimerna finner vi att många anger att de firar kristna högtider. Postmuslimerna firar till exempel muslimska högtider i endast marginellt större utsträckning än de firar kristna. Knappast förvånande är det motsatta dock inte är fallet.
Erfarenheter av sekularisering är inte unikt för Sverige. Många av de muslimska majoritetsländer som svenska muslimer emigrerat från har starka inslag av sekularisering i sin moderna politiska historia: det forna Jugoslavien präglades av Titos sekulära socialism, Turkiets moderna historia av Mustafa Kemals hårdföra sekularism, Irak av den sekulära och socialistiska baathismen och Iran fram till den islamiska revolutionen 1979 av Pahlavi-kungarnas sekulariseringsiver. Svenska muslimer med härkomst i dessa länder saknar således inte erfarenhet av sekularism. Detta är en faktor som förklarar resultatet i vår undersökning.
David Thurfjell
Professor i religionsvetenskap vid Södertörns högskola
Erika Willander
Docent i sociologi vid Umeå universitet