Lyckoforskning ger inte nödvändigtvis något svar på livets mening men kan ändå ge en inblick i vad människor anser viktigt i livet. Om man tittar på vilka länder som statistiskt sett är lyckligast så hamnar sekulära länder i en öronbedövande majoritet. Den aktiva variabeln i sammanhanget är dock i många fall ekonomisk trygghet snarare än ett rejält uppsving för en ateistisk livssyn. Men även demokratiska värden som frihet att göra livsval och frihet från korruption förklarar mycket av skillnaderna. Andra aspekter som skiljer ut lyckliga länder från mindre lyckliga är en sund medellivslängd, samt att ha någon att lita på.
I väst är det en vanlig syn att lycka minskar med ålder men de senaste resultaten visar att lyckan hos unga i västvärlden minskar och i Nordamerika har de äldre faktiskt gått om de unga i lyckonivå. Där ökar pessimismen bland unga och det beror i hög grad på deras ekonomiska möjligheter. I Sydasien, Mellanöstern och Nordafrika minskar däremot upplevelsen av lycka i alla åldrar.
Det finns belägg som tyder på att den bästa prediktorn för tillfredsställelse med livet i vuxen ålder är subjektivt välbefinnande och emotionell hälsa under barndomen. Subjektivt välbefinnande i tonåren är också en prediktor för inkomstnivå i vuxen ålder, även om man kontrollerar för faktorer som utbildning, intelligenskvot, fysisk hälsa, självförtroende, och lyckonivå i vuxen ålder.
Aspekter som ökar den generella nöjdheten med livet hos unga är nöjdhet med sin kroppsuppfattning, relation till sina föräldrar, sitt liv i skolan, sin hälsa, användning av sin tid, nöjdhet med sitt närområde och vad man lär sig i skolan. Intressant nog är skillnader inte statistiskt signifikanta för materiellt välbefinnande. Inte heller sociala aspekter som tillfredsställelse med de vänner man har och relationer med lärare bidrar på ett positivt sätt till välbefinnandet (snarare tvärtom!).
Kan man då inte köpa lycka för pengar då? Jo faktiskt. Klassfaktorn är hög vad gäller lycka. Ojämlikheten mellan de som är lyckliga och de som är olyckliga har dessutom ökat både mellan regioner och inom regioner över åren. Åt den som har skola det vara givet. De som har det bra får det bättre och de som har det dåligt får det sämre.
Vilka är lyckligast då? Jo, det är återigen de buttra finnarna i öst. Olyckligast är man i Afganistan.
Janna Aanstoot