Med den här boken sammanfattar Ulf Jonsson professor i religionsfilosofi och jesuitpater, sitt bidrag till en internationell forskningsstudie kring dispositionalism, en ny teoribildning om sambandet mellan orsak och verkan. Boken består av fyra kapitel. I det första kapitlet beskrivs den naturalistiska världsbildens förståelse av kausalitet. I det andra kapitlet ges en redogörelse för den moderna dispositionalismen. I det tredje används dispositionalismen för att utveckla en teori om gudomliga orsaker till skeenden i världen. Det fjärde är en sammanfattning av bokens resonemang och slutsatser.
En kort sammanfattning av boken är att Jonsson tar fasta på att begreppet kausalitet har förändrats över tid. Det finns många referenser i boken till Thomas Aquinos tänkande och skrifter. Under upplysningen på 16 och 1700 talen förkastade man Thomas syn på kausalitet. Jonsson skriver: ”tidigare hade man utgått från förekomsten av olika typer av kausalitet, men alla dessa former av kausalitet hade nu reducerats till en enda, nämligen verkansorsaker förstådda i en univok bemärkelse som den energi som håller atomerna i rörelse, en form av kausalitet som kunde mätas empiriskt och formuleras matematiskt.” Han skriver vidare: ”Den reducerade univoka förståelsen av kausalitet enbart i termer av empiriskt mätbara verkansorsaker, gjorde det omöjligt att tala om Gud i kausala termer”. Jonsson menar att det var utifrån denna syn på kausalitet som deismen växte fram. Gud skapade världen vid ett tillfälle men kunde sedan inte ingripa i utvecklingen.
Jonsson säger att det var en intellektuellt karg och torftig världsbild under upplysningstiden och att betydande delar av den akademiska religionsvetenskapen och teologin har påverkats av det långt in i vår tid. Men under senaste årtiondena har det hänt något, nämligen framväxten och spridningen av den nya dispositionalistiska teorin om kausalitet. Och om man får tro Jonsson så är det en anmärkningsvärd omprövning av synen på kausalitet, vilket också antyds av titeln på boken: ”Hur en ny teori om orsak och verkan kan förändra vår världsbild.” Genomgående i boken är att Jonsson använder ordet teori på ett slarvigt sätt; i de allra flesta fall borde han istället skrivit hypotes.
Innan Jonsson börjar med presentationen av den dispositionalistiska teorin redovisar han de grundläggande teoretiska premisser han utgår ifrån. 1. Gud existerar oberoende av oss människor. 2.En ontologi av kritiskt realistiskt slag. 3. Avvisandet av en naturalistisk förståelse av Guds handlande i världen. 4. Vetenskaplig forskning är inte i sig med nödvändighet kopplad till någon specifik världsbild.
Sedan blir det knepigare att följa Jonsson resonemang, när han ska övertyga läsaren om att den nya teorin om kausalitet, visar att Gud kan intervenera i skeendet i världen.
Många olika begrepp används. Här några exempel: primitiv kausalitet, sekundär kausalitet, olika kausala krafter som verkar på olika ontologiska nivåer, transcendent kausalitet, kausal primitivism bör tillskrivas de kausala krafterna hos fysikens elementarpartiklar som elektroner och kvarkar. Kausal indeterminism och kausal determinism, är centrala aspekter av dispositionalismen, och den avvisar det senare begreppet. Medan det första är ett centralt begrepp och Jonsson förklarar det så här: att orsaker är kausalt verksamma inte med nödvändighet utan kontingent och på varierande och ofta oförutsägbara sätt, och att deras verkan är beroende av de rådande omständigheterna.
Att finna en röd tråd i detta sammelsurium – där betydelsen av många uttryck är svårbegripliga – som leder fram till slutsatsen att Gud kan styra utvecklingen i världen är mig övermäktigt.
På ett ställe i boken varnar Jonsson för att begå misstaget att hamna i fällan ”god of the gaps”, dvs att fylla vetenskapens kunskapsluckor med Gud. Som jag ser det, gör Jonsson det hela tiden. Vetenskapen kan enligt Jonsson inte förklara begreppet kausalitet, den luckan fyller Jonsson med att Gud är orsaken och grunden till allt som sker i världen.
Tre referenser tas upp i boken som ifrågasätter naturalismen. Först boken Mind & Kosmos av den amerikanska filosofiprofessorn Thomas Nagel. I den anges tre fenomen som naturalismen inte kan förklara, nämligen medvetandet, vissa mänskliga kognitiva förmågor, samt förekomsten av moraliska värden. Nagels slutsats är att fysikens oförmåga att förklara medvetandet hotar att upplösa hela den naturalistiska världsbilden.
För det andra, argumentet mot den reduktionistiska naturalismen, det så kallade evolutionsargumentet mot naturalism. Har formulerats av bland andra den amerikanska professorn i religionsfilosofi Alvin Plantinga. Slutsatsen är att vi inte har någon rationell anledning att lita på att vetenskapen ger oss tillförlitlig kunskap om världen. Mycket kort går argumentet ut på att evolutionen främjar arternas överlevnad. Men evolutionen främjar däremot inte uppnåendet av tillförlitlig kunskap om världen, utom i de fall det främjar arternas överlevnad.
För det tredje, ett vanligt och populärt argument mot naturalismen, nämligen att kvantmekaniken och relativitetsteorin verkar vara sinsemellan oförenliga med varandra.
Jonssons slutsats: ”Kort sagt, det går knappast att dra någon annan slutsats än att det idag verkar vara omöjligt att formulera den reduktionistiska naturalismen som en sammanhängande motsägelsefri hypotes om hur världen är funtad.” Det är lite lustigt att Jonsson i detta fall använder ordet hypotes och inte teori, vilket han genomgående gör när han torgför sina egna hypoteser om hur Gud handlar i världen.
På en av de allra sista sidorna i boken står följande: ”Gud är en transcendent orsak som kan refereras till enbart i en analog mening. Det är i sin tur också den avgörande anledningen till att Gud aldrig är svaret på några naturvetenskapliga frågor. Gud är snarare alltings grundläggande orsak och >>den förutan vilket ingenting annat är<< och därmed också svaret på Leibniz berömda fråga: >>Varför finns det över huvud taget någonting alls, snarare än ingenting?<<”
Ett annat möjligt svar på Leibniz fråga är: Det är mer sannolikt att det finns någonting än ingenting, eftersom någonting kan finnas på ett näst intill oändligt många sätt, medan ingenting kan vara bara på ett sätt.
Hela den här boken kan kokas ner till två enkla frågor. Varför finns världen? Hur har skapelsen utvecklats från dess begynnelse fram tills nu? Varför, är det ingen som vet och troligen heller aldrig kommer att få veta. Enda möjligheten är att göra som teologerna, arbeta fram mer eller mindre sannolika hypoteser, som aldrig går att empiriskt belägga. Därför krävs det ett ogenomträngligt språk med många svårbegripliga ord. Och för att ge texten lite mer tyngd och trovärdighet kallar man sina hypoteser och spekulationer för teorier. Att beskriva hur världen har utvecklats har däremot vetenskapen varit ofattbart framgångsrik på att göra. Och detta utan inblandning av några övernaturliga väsen. Det är närmast ett hån mot vetenskapen att som Platinga påstå följande: evolutionen främjar däremot inte uppnåendet av tillförlitlig kunskap om världen, utom i de fall det främjar arternas överlevnad.
Man kan tillämpa samma resonemang om varför och hur, när man endast tar hänsyn till begreppen orsak och verkan. Bara för att vetenskapen inte kan förklara VARFÖR en viss tanke uppkommer i vår hjärna finns det ingen anledning att förklara det med en Gud. Däremot har man gjort revolutionerande framsteg i att förstå HUR man kan tolka många av de processer som försiggår i hjärnan, med hjälp av avancerade avbildningstekniker.
Jag skulle vilja föreslå en helt annan förklaringsmodell när det gäller att skärskåda begreppet kausalitet. Ulf Danielsson, professor i teoretisk fysik, skriver i en artikel i DN 12 maj : ”Att förstå komplexa system är en av de absolut största utmaningarna inom fysiken. Det finns en utbredd oförmåga att inse och förstå komplexiteten i den naturliga världen.” Så att istället för att föra in en mängd mer eller mindre påhittade begrepp, får man kapitulera och inse att världen är så komplex att vissa saker kan vi inte helt ut förklara. Men vi kan på goda grunder tro, att bara för att vi inte helt kan förklara en orsakskedja i ett komplext system, så finns det ingen anledning till att tro att den första orsaken har en övernaturlig förklaring.
I boken finns några obegripliga exempel, ett för att tydliggöra vad som menas med kausala krafter som är verksamma på olika ontologiska nivåer. ”Svarvarens bearbetande av ett stycke trä till en vacker träskål och den starka kärnkraften, som håller ihop atomerna som trästycket består av, utgör två olika verkansorsaker som samverkar med varandra på olika ontologiska nivåer i relation till en och samma entitet.” En petitess i sammanhanget, är att den starka kärnkraften håller samman atomkärnan och är inte en kraft mellan atomer.
Ett annat exempel för att visa att kausala samband inte är deterministiska utan probabilistiska. Om man ger samma medicin och samma dos till två människor så får man olika verkan. Vilket är ganska självklart om man inser den komplexa orsakskedjan som leder till utfallet av medicineringen.
Om vi inte använt oss av den reduktionistiska naturalistiska metoden för att förstå världen, då hade vi fortfarande varit kvar på den kunskapsnivå som Thomas Aquino hade tillgång till.
Det är lite märkligt att höra religionsfilosofer förkasta den naturalistiska världsbilden, därför att man inte kan förklara medvetandets mysterium, eller för den delen att man inte får ihop en sammanhängande teori för kvantmekaniken och relativitetsteorin. Istället slår man sig för bröstet och påstår att teologin är mer lämpad att förklara sådant som ännu inte låtit sig förklaras av vetenskapen.
Jag har alltid argumenterat för att när man utreder frågor som de som avhandlas i den här boken, kan man inte stödja sina argument på vad filosofer och kyrkofäder sa för mycket länge sedan. Den enkla anledningen är de inte hade tillgång till den kunskap vi har idag. Om de haft det hade de troligen tänkt i helt andra banor.
När jag lyssnade på vetenskapsradion Forskarliv de 20 mars 2023 där Brian Cox intervjuades, fick jag stöd för mitt argument. Brian är kärnfysiker och arbetar för BBC. SVT har sänt en del av hans program som ofta handlar om kosmologi.
Den enda intressanta filosofiska frågan (han brukar säga det lite skämtsamt till filosofer) är: Vad innebär det att leva ett bräckligt ändligt liv i ett oändligt och evigt universum? Han menar att om man inte har kännedom om nedanstående så har man inte en chans att svara på den frågan.
- I vår galax Vintergatan finns ca 400 miljarder stjärnor.
- Det finns ca 2000 miljarder galaxer i det observerbara universum.
- Universum sträcker sig längre bort än så och är kanske oändligt.
- Det är 13,8 miljarder år sedan Big Bang.
- Det har tagit livet ca 4 miljarder år för att uppnå vår civilisation.
Huvudbudskapet i boken i korthet, är att Gud ingriper och styr utvecklingen i världen. I och med den nya synen på kausalitet benämnt dispositionalism, så menar Jonsson att det inte finns några rationella skäl som talar däremot.
Om vi lämnar det religionsfilosofiska fikonspråket, och på ett lite mer handfast sätt ser på konsekvenserna av Ulfs trosföreställningar. När Tellus var en stenplanet utan liv krockade den med en annan stor himlakropp. Krocken var så våldsam att materia kastades ut i rymden, med tiden bildades månen av den materien. Om infallsvinkel i krocken varit lite annorlunda hade hela Tellus sprängts i bitar. Om det inte blivit någon krock alls hade vi inte haft någon måne och därmed med största sannolikhet heller inget liv på jorden. Ett annat drastiskt exempel är när en meteorit träffade jorden och tog död på dinosaurierna. Tellus har också varit utsatt för fem stora utdöenden av livet på jorden. Orsakerna har varierat och varit mer eller mindre drastiska. Men när hela jorden var istäckt hängde livet på skör tråd. Man brukar säga ”Herrans vägar är outgrundliga”, de här exemplen ger stöd för den utsagan, om det nu är som Jonson säger, att Gud är orsaken till skeendena i världen.
Det slutliga omdömet om boken är att den inte tillför någon ny kunskap, som kommer att revolutionera vår världsbild. I det fallet är nog James Webb-teleskopet eller forskning på mörk materia och mörk energi, säkrare kort att satsa på.
Roland Uhrberg
Styrelsemedlem i Humanisterna Uppsala.