I artikeln ”Hederskultur – semantiskt felskär” i Humanisten, Nr 1, 2024 kritiseras ordet hederskultur. Orden heder och kultur är för fina ord för att inkludera sådana otrevligheter som mord. (Lexikon. heder=goda karaktärsegenskaper ofta enligt föråldrade normer. Kultur =1: litteratur, konst, musik, teater, dans, film mm. 2: sättet en större grupp människor organiserar sina angelägenheter, t.ex. i ordet stenålderskultur. I ordet hederskultur används betydelse 2:)
Ett samhälle kallas en hederskultur om dess uppförandekrav är kopplade till urgamla, oskrivna regler som släkten/klanen ser som nödvändiga att följa för att gemenskapen ska fungera. Fint är ordet hederskultur endast för den som tidigt i livet tagit till sig att dess levnadsregler är nödvändiga för ett bra liv.
Hederskulturer är patriarkala gemenskaper. Mannen har ansvaret i familjen. Att han är biologisk far till barnen är nödvändigt. Han måste ha ”stenkoll” på hustrun men även på döttrarna. Kvinnors vandel är hederskulturers viktigaste prioritering. Om något barns härstamning är oklar har mannen missat väktarrollen. Han blir en löjlig figur. Har en dotter förlorat oskulden, också om hon våldtagits, är det hans fel. Han förlorar i alla tre fallen sin heder och känner skam.
Vad känner en far från en hederskultur, boende i Sverige, som inser att hans dotter har en svensk pojkvän? Har hon oskulden kvar? I Sverige är kärleken fri. Hans lilla dotter som varit hans glädje har gått bakom hans rygg. Han känner sig förtvivlad. Om han inte lyckas få tillbaka hedern är han utskämd resten av livet. Är våld en utväg? Aldrig blev våld aktuellt i hemlandet. Men i Sverige har döttrar insett att det finns andra sätt att leva sina liv än det sätt som hedern i föräldrarnas hemland kräver.
Adjektivet hederlig och substantivet heder har samma rot. Ordet hederlig betyder idag ärlig och pålitlig. Adjektivet har för oss svenskar spillt över sin positiva betydelse på substantivet heder, som egentligen inte betyder annat än att hedersreglerna måste följas. För oss låter och är ordet hederskultur fint. Så är det ofta inte. Men ordet innebär också bra saker. Att t.ex. se till att storfamiljen blir väl försörjd ingår i hederns krav på mannen. Han har ett stort ansvar.
Sverige är ingen hederskultur längre. Men hederskulturen har också varit stark hos oss. Det finns en skillnad mellan hederskulturen i Sverige förr och idag. De som idag har hedersregler att följa bryter ofta mot dem. Döttrarna förlorar då oftare oskulden. Fadern känner sig mindervärdig. Hans landsmän antyder att om dottern försvinner kan han få hedern tillbaka. Dottern kan försvinna med en knuff från balkongen. Han stålsätter sig för att få denna vidriga handling utförd. I hemlandet förekom aldrig att någon kände sig tvingad att handla på det sättet. Där följde döttrar alltid reglerna.
Slutord: Sverige motsätter sig de otrevligheter som följer med återfallet i hederskultur hos oss. Människor som flyttar hit måste inse att här gäller svenska regler för människans handlingar. Det kan vi nog enas om oberoende av vad vi tycker att det vi ogillar bör kallas. Ordet hederskultur är bra. Det blottlägger grunden för ett långt drivet manssamhälle och antyder var detta hamnar.
Lars Graf