ETT ANTAL EXEMPEL PÅ VAD SOM I SVERIGE FINNS I FORM AV SEKULÄRA BRISTER, BRISTANDE STATLIG NEUTRALITET SAMT ODEMOKRATISK SÄRBEHANDLING
- I grundlagen (successionsordningen) stadgas att kungen ska bekänna sig till en religiös tro, närmare bestämt stadgas att kungen ”alltid skall vara av den rena evangeliska läran”, enligt en därefter angiven precisering. Därigenom inskränks kungens åsiktsfrihet. Monarkin är odemokratisk bland annat genom att monarken, statschefen, ärver sitt ämbete och är immun mot åtal och befriad från skatt. Abdikation är inte reglerad.
- Fristående skolor får, enligt skollagen 1 kap. 7 b §, ha konfessionell inriktning. Deltagandet i konfessionella inslag ska visserligen alltid vara frivilligt, men i praktiken är det svårt att undvika dem och de innebär ändå en ensidig och därmed otillbörlig påverkan på barnen.
- I läroplan för grundskolan (och även för gymnasiet) lyfts kristendomen fram särskilt och ges därmed en särställning: ”Människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människors lika värde, jämställdhet mellan kvinnor och män samt solidaritet mellan människor är de värden som skolan ska gestalta och förmedla. I överensstämmelse med den etik som förvaltats av kristen tradition och västerländsk humanism sker detta genom individens fostran till rättskänsla, generositet, tolerans och ansvarstagande.”
- Det finns en lag om Svenska kyrkan. Där slås fast att ”Svenska kyrkan är ett evangelisk-lutherskt trossamfund”. Härigenom lägger sig staten i vilken trosinriktning en förment fristående organisation, och därmed även dess medlemmar, ska stå för. Staten reglerar också i lagen Svenska kyrkans organisation, verksamhet och finansiering och ålägger den opinionsbildande uppgifter (diakoni och mission). Svenska kyrkan är alltså inte skild från staten, och den särbehandlas genom lagen i förhållande till andra samfund.
- Svenska kyrkan ska enligt lag anordna allmänna begravningsplatser, om inte regeringen i särskilda fall beslutar att en kommun i stället ska vara huvudman för detta. I dag är bara två kommuner, Stockholm och Tranås, huvudmän. En årlig begravningsavgift till huvudmannen tas in av alla via skattsedeln. Ansvaret för begravningsväsendet borde vara helt kommunalt.
- Svenska kyrkan och vissa andra religiösa samfund är de enda organisationerna i Sverige som får indrivning av sina medlemsavgifter som en gratistjänst från staten via skattsedeln.
- Svenska kyrkan är den enda livsåskådningsorganisationen som regelbundet får utrymme för ”gudstjänster” i public service-medier. Detta utrymme står inte i proportion till de faktiska utövarnas antal. Public service är till för medborgarna, inte för kyrkor och särskilt inte med stöd av deras formella antal medlemmar.
- Av livsåskådningsorganisationer är det bara religiösa samfund, som håller ”gudstjänster”, som får statsbidrag.
- Omskärelse av pojkar, även av nyfödda och mycket unga pojkar, som inte kan ge ett giltigt samtycke, är tillåten, även utan varje form av medicinsk indikation. Därigenom åsidosätts barnets mänskliga rättighet till kroppslig integritet på bekostnad av det som föräldrarna anser ingå i deras ”religionsfrihet”. Lagen om omskärelse är även oförenlig med barnkonventionen och med straffrättsliga regler mot misshandel och andra våldsbrott.
- ”Religionsfriheten” är den enda grundläggande fri- och rättigheten enligt 2 kap. 1 § regeringsformen som inte kan begränsas genom vanlig lag, varför begränsningar här kräver grundlagsändring. ”Religionsfriheten” särbehandlas därmed gentemot annan åsiktsfrihet.
Hur kan Humanisterna, och andra, arbeta för att undanröja de brister som listats här? De flesta bristerna är lagfästa. De måste därför undanröjas genom ändringar i lagstiftningen. Påverkansarbetet bör därför inriktas i första hand mot de politiska partierna, regeringen och riksdagen.
Göran Anér
Sekreterare Humanisterna Uppsala