”Kommer du att skrika något?”
”Nej det hade jag inte tänkt”, svarar jag lite ställd.
Frågan ställs av en teckenspråkstolk inför ett föredrag för en grupp gymnasiestudenter i Jönköping.
Skolan har en temadag för alla elever som läser religionskunskap och vi är några inbjudna som ska representera olika livsåskådningar. Det är jag – humanisten, en rabbin, en katolsk präst, en imam och en herre från Kullahalvön som företräder någon slags naturreligion. Det var han som hade skrikit tidigare. Jag fick aldrig höra själv men teckenspråkstolken hade hängt på honom en mikrofon då eleven hade en partiell hörselnedsättning och det blev tydligen högljutt när mannen som identifierar som schaman försatte sig i trans (nu fantiserar jag här men kanske var det just så det gick till).
Att möta ungdomar och diskutera sekulär humanism kan vara en mycket givande aktivitet. De flesta har hört talas om humanister eller ateister, ofta lite pliktskyldigt i slutet av religionskursen när världsreligionerna har upptagit större delen av undervisningen. Men det är bara en fördel att inte eleverna har förutfattade meningar.
På just den här skolan är det många som går specialutformat idrottsprogram. Längst bak sitter ett antal hockeygrabbar med likadana pikétröjor och armarna i kors. Min förhoppning att nå fram till dem får sig snabbt en törn. De låter sig inte imponeras så lätt. Jag hade gärna tagit emot några tuffa frågor av typen ”men vad tror du på om du inte tror på gud?” eller ”får man bete sig hur man vill om det inte finns himmel eller helvete?”. De är här för att få ut kurspoäng i en obligatorisk aktivitet uppenbarligen. Nåja, man kan inte vinna över alla på 45 minuter.
”Har alla religionsfrihet i Sverige” frågar jag i hopp om att få igång lite diskussion. Inget svar. Ingen uppräckt hand.
”Jag vet i alla fall en som inte har” fortsätter jag. Nu räcker en kille som sitter ensam försiktigt upp handen. ”Kungen?”.
”Det stämmer, i alla fall om han vill fortsätta vara kung, men hur kan det vara så?” fortsätter jag.
”Det står i successionsordningen” säger killen. Jag ger honom rikligt med beröm och nu tror jag till och med att hockeykillarna vaknade till.
Vad ska man prata om i trekvart med ungdomar som är hyfsat formbara? Det är ju så mycket man vill få med men hellre få en bra diskussion. I mitt bildspel finns exempel på förtryck av ickereligiösa i världen. Det är för att poängtera att vi i Sverige lever i ett undantag av sekularism.
”Visste ni att jag hade riskerat dödsstraff i sju länder om jag hade sagt det jag nu berättar för er?” Det visste de inte.
Vad är naturligt och vad är övernaturligt? Hur skapades universum? Får man skoja om gud? Mina diskussionsfrågor varvas med information om den sekulära humanismen som livsåskådning och varför vetenskap och rationellt tänkande är ett överlägset sätt att förstå omvärlden och därmed ta kloka etiska beslut.
”Vilken sorts människa vill du bli? Hur vill du att andra ska se dig och hur bemöter du andra?”
Mina försök att få igång diskussioner fungerar i vissa grupper men inte i alla. De är ungdomar och är hopsatta i grupper där alla inte känner varandra. Man vill inte sticka ut och ta plats i alla lägen. Men några modiga finns som vågar ställa svåra och utmanande frågor. De ska berömmas som modiga och bemötas med respekt även om jag inte alltid håller med om premisserna i frågorna.
Efter en heldag med föreläsningar infinner sig en viss heshet men det är det värt. Sedan undrar man ju hur schamanen mår men han har säkert tränat magstödet ordentligt.
Erik Rosén
Humanisterna Jönköping