1896 publicerades skriften ”Der Judenstaat.”[i] Den skrevs av en sekulär judisk journalist vid namn Theodor Herzl som mot bakgrund av europeisk chauvinistisk nationalism, progromer[ii] och Dreyfusaffären[iii] drog slutsatsen att antisemitismen är så djupt rotad att det inte spelar någon roll hur sekulära och assimilerade judarna är. De blir ju ändå förföljda. Därför behövs en fristat.
Herzl vigde hela återstoden av sitt liv åt projektet och inför flertalet politiska ledare och även påven presenterade idén som en win-win-lösning: Europa slipper de judar man uppenbarligen vill bli av med och judarna får möjligheten att i fred bygga upp en helt ny typ stadsbildning baserat på rationalitet, sekularism och likställdhet mellan både folk och kön och andra värden med rötterna i europeisk upplysning.[iv] ”Världen kommer att befrias av vår frihet” skrev Herzl i Der Judenstaat.[v]
För Herzl var i flera avseenden ett barn av den judiska upplysningen haskalah, en reformjudendom som sedan upplysningens 1700-tal navigerade enligt övertygelsen att fördomar och osämja i grunden var en fråga om ignorans som kunde arbetas bort genom kunskap och kulturell utveckling.[vi] Man lade i de judiska skolorna därför till en rad nya sekulära ämnen såsom studier i det omgivande samhällets språk i stället för jiddisch. Man övergav även traditionell klädsel, utbildade sig i nya yrken samt reformerade gudstjänsterna.[vii] Med tiden insåg att han hade fel. Antisemitismen kvarstod ju och till och med förvärrades trots ökad bildning hos både dem själva och andra.
Det centrala enligt Herzl var dock inte att judarna måste återvända till specifikt Palestina,[viii] utan att judarna någon gång skulle få leva i fred på någon plats. Herzl föreslog själv att det kanske skulle gå att avsätta en del av det glest befolkade Argentina för ändamålet, och senare inför sionismkongressen 1903 argumenterade han för att man skulle anta britternas så kallande ”Ugandaprogram” om en plats i dåvarande Kenya. Men den sjunde sionismkongressen 1905, liksom den första 1897, menade att det primära målet ändå var det bibliska Palestina: den enda plats i världen judarna hade en gemensam historisk anknytning till.[ix]
Två år före sin död målade Herzl i boken Altneuland (1902)[x] fram en av franska revolutionen inspirerad bild av den idealstat han föreställde sig att den sionistiska rörelse han drev skulle utmynna i.
”Den är grundad på de idéer som är en gemensam produkt av alla civiliserade nationer … Det skulle vara omoraliskt om vi uteslöt någon, oavsett ursprung, härkomst eller religion, från att delta i våra prestationer. För vi står på andra civiliserade folks axlar … Det vi äger har vi andra folk att tacka för. Därför måste vi betala tillbaka vår skuld. Det finns bara ett sätt att göra det på, den högsta toleransen. Vårt motto måste därför nu och för alltid vara: ’Människa, du är min broder.”[xi]
Men Palestina var varken civiliserat eller ens en nation. Palestina var en provins i det sönderfallande 700 år gamla osmanska imperiet. Johan Berggren, författaren till boken Den perfekta konflikten. Israel–Palestinafrågan inifrån (Historisk Media, 2021)[xii] beskriver området som en fattig och sömnig avkrok.[xiii] Jordbruket var ålderdomligt, läskunnigheten var närmast obefintlig.[xiv] Så den utpräglat agrara befolkningen hade inte inympats av vare sig upplysningens rationalism, sekularism och tolerans eller för den delen av revolutionens slagord om frihet, jämlikhet och broderskap. Snarare var den kulturella jordmånen präglad av klankultur och 1250 år av muslimsk shariamentalitet enligt vilken muslimerna var herrefolk och judarna var hänvisade till en underordnad dhimmistatus[xv].
I den israeliska självständighetsförklaringen ser man Herzls humanistiska utgångspunkter och visioner som lyser igenom.
… den [staten Israel] kommer att främja utvecklingen av landet till förmån för alla dess invånare; den kommer att vara baserad på frihet, rättvisa och fred så som förutsedd av Israels profeter; den kommer att säkerställa fullständig jämlikhet av sociala och politiska rättigheter för alla dess invånare oavsett religion, ras eller kön; den kommer att garantera religionsfrihet, samvetsfrihet, språk, utbildning och kultur; den kommer att skydda de Heliga Platserna för alla religioner.
De vädjande ordalagen riktade till både judar och …
… till de arabiska invånarna i staten Israel för att bevara freden och delta i uppbyggnaden av staten på grundval av fullständigt och likvärdigt medborgarskap samt rättvis representation i alla dess tillfälliga och permanenta institutioner.”[xvi]…
… hjälpte inte. Herzls idealistiska bild av ”judestaten” var dödsdömd redan på skrivbordsstadiet och är en grundläggande förklaring till att den judiska statsbildningen i stället tvangs resas ur askan av ett synnerligen obroderligt och intolerant inbördeskrig som i praktiken aldrig avslutats och därför fortfarande av och till flammar upp och skördar såväl judars som palestiniers liv.
Att den inledningsvis utpräglat sekulära, humanistiska och även socialistiska rörelsen så småningom kom att övergå till en regim med alltmer religiösa undertoner skall inte kasta någon skugga över den humanistiska sionism som Herzl representerade.
Göran Hestner
[i] En engelsk översättning finns för nedladdning här: https://www.academia.edu/9082606/Der_Judenstaat_The_Jewish_State_by_Theodor_Herzl
[ii] Judeförföljelser i Ryssland – tsarmordet startade pogromer | SvD
[iii] Dreyfusaffären – Wikipedia
[iv] Sionismen – med Eli Göndör – Bildningskomplexet | Podcast on Spotify
[v] Utdrag ur ”Den judiska staten” (jewishvirtuallibrary.org)
[vi] Herzl’s Troubled Dream: The Origins of Zionism | History Today
[vii] Haskala | Jewish Enlightenment & Reforms | Britannica
[viii] ”Om Hamas bara hade gjort en procent av vad de gjorde hade det räckt för krig” (Överkursen i Israel-Palestina-konflikten) • A-kursen (spotify.com)
[ix] Sjätte sionistkongressen (hmn.wiki), Storbritanniens Ugandaprogram – Wikipedia,
[x] Det gamla nya landet – Wikipedia
[xi] Theodor Herzl – Wikipedia
[xii] https://historiskamedia.se/bok/den-perfekta-konflikten/
[xiii] https://open.spotify.com/episode/5Jq2tk52oPoV6u16xlPUWE
[xiv] Att läsa Palestina: boktryckarkonsten och läskunnigheten, 1900-1948 (researchgate.net) ; Att läsa Palestina: boktryckarkonst och läskunnighet, 1900–1948 | Institutionen för Mellanösternstudier (princeton.edu)
[xv] Dhimmi – Wikipedia
[xvi] Declaration of Independence (knesset.gov.il)