“Ett av de avgörande momenten i en människas mognadsprocess är när man lär sig erkänna sina misstag”
(Utdrag ur boken Personligt: samtal med fritänkare, Fi tanke 2008)
Vem av oss har inte varit på en dans eller ett party eller en date där något underbart just håller på att hända, och man hoppas att ingen märker något eller säger något om det som skulle förstöra stämningen?
Många reagerar negativt på tanken om religion som ett naturligt fenomen. De är rädda att en alltför ingående analys på något sätt ska ”bryta förtrollningen” eller väcka oss ur en dröm som vi inte vill vakna upp ur. De som saknar religiös tro är ofta de mest agiterade och desperata i debatten. Det är verkligen fascinerande att se hur många bundsförvanter religiösa har bland icke-troende: de behöver själva inte gudstron, men de tror att många andra är beroende av den för att kunna agera moraliskt. De tror att religionen är det kitt som håller samman vår civilisation.
Oron för en värld i upplösning är stark. Tänk till exempel på Irak, där allting faller samman och man inte längre kan leva normalt – ingenting fungerar längre i landet. Hur ska man skapa det självförtroende och den säkerhet som vi själva tar för givna? Föreställ dig att du hade en sådan position att människor i Irak kom till dig och frågade: ”Är det säkert att gå ut, vågar jag gå till affären, vågar jag köpa fler varor att sälja, kan jag återvända till skolan?” Du vill svara ja och du är kanske till och med beredd att ljuga, för du vet att om du svarar nej, så blir det en självuppfyllande profetia. Det finns en stark benägenhet att ljuga för den goda sakens skull.
Jag tror att detta förklarar varför en massa människor inte kan låta bli att sprida lögner om min bok Breaking the Spell och Richard Dawkins bok The God Delusion. De tycker att de har en politisk skyldighet att vilseleda andra när det gäller dessa böcker, eftersom de annars vore rädda att medverka till en katastrof.
Du menar att de själva är medvetna om att de ljuger?
Javisst, det tror jag faktiskt.
Jag har mött människor som är fullständigt och ärligt övertygade om de mest bisarra saker. Jag undrar ibland om det beror på något kunskapsteoretiskt missförstånd. Till exempel säger man: ”Du kan inte veta att Jesus inte föddes av en jungfru. Du var inte där!” Många verkar inte inse att samma invändning egentligen kan riktas mot vartenda vetenskapligt utlåtande som någonsin gjorts. Även om vi är närvarande vid ett experiment, kan vi inte vara säkra på att våra sinnen inte lurar oss. Vi kan aldrig ”veta” någonting i absolut bemärkelse.
Det stämmer förstås, men jag tror att det finns andra orsaker till den blinda tron. Jag tror att vetenskapligt tänkande känns onaturligt för en del, när de testar en idé och det hela inte fungerar som de hoppats på. Tänk på fenomenet kognitiv dissonans: Man köper en bil som man tror är helt underbar, och så visar det sig att den inte är så bra som man trodde. De flesta skulle ändå inte tillstå att de begått ett stort misstag. Man försöker i det längsta rädda ansiktet, i stället för att säga ”ok, jag hade fel!”.
Ett av de avgörande momenten i en människas mognadsprocess är, tror jag, när man lär sig erkänna sina misstag och förstår hur viktigt det är att inte lura sig själv. Många får tillfälle att lura sig själva under sina liv, men somliga undviker det.
Jag läste en artikel om en geologistudent vid Harvard som var kreationist. Han blev sedermera professor. Han berättar själv att när han studerade geologi och biologi, så insåg han att hans religiösa uppfattning om världen blev oförenlig med den vetenskap han studerade, och till sist övergav han vetenskapen. Hur är detta möjligt, om man är en intellektuellt ärlig person?
Jag har ofta funderat på det. Jag tror att det här dubbellivet, som många påstår sig klara av, påminner i högsta grad om det dubbla, tredubbla eller oorganiserade liv som hysteriker lever, det vill säga personer med multipla personligheter eller dissociativa störningar. Det är fenomen som inte tål en närmare granskning, och människor som lever med sådana oförenliga uppfattningar av verkligheten använder sig av försvarsmekanismer för att hindra andra att analysera dem.
När jag studerade personlighetsklyvningar upptäckte jag att man fick det mest löjliga och osannolika problem så fort man kom de här personerna inpå livet. Vid minsta antydan om att vi ville undersöka deras uppfattningar på allvar, så försvann de. I likhet med en magiker vill de inte att man ska syna dem. En trollkarl försöker få dig att tro att du kan välja vilket kort som helst, men vad han i själva verket gör är att tvinga på dig ett förutbestämt kort. Det finns många former av förnekelse, och det är helt uppenbart att personer med denna typ av störningar ägnar sig åt en sorts psykologiskt tvång. De låter dig förstå att de är mycket känsliga, och då hindrar dig din artighet från att ställa de tuffa frågorna. Det är ett trick som varje bedragare använder. När du ändå börjar ställa besvärliga frågor reagerar han med ilska och sårade känslor: ”Du litar alltså inte på mig?”
Jag tror att en forskare som påstår sig vara uppriktigt religiös också ägnar sig åt den sortens förnekelse. Professor Francis Collins, som leder det stora genprojektet Human Genome Project, är en av dem. Jag och Richard Dawkins fick möjlighet att som hastigast testa honom under ett möte i Los Angeles nyligen, men han slingrade sig undan just på detta sätt. Det hade varit oartigt att pressa honom hårdare än vi gjorde och jag är övertygad om att den här sortens människor ser till att det blir så. De gör det inte medvetet, men det är ett medel som är användbart för dem och som hindrar andra att upptäcka hur kluvna de egentligen är.
Blir du ofta anklagad för scientism eller reduktionism, en överdriven tro på vetenskapens möjligheter?
Jag tror att scientism och reduktionism är ord som folk använder när de vill tala nedsättande om någonting de inte riktigt förstår. I min bok Darwin’ s Dangerous Idea diskuterar jag just de här begreppen, och särskilt vad jag kallar ”girig reduktionism” respektive ”sund reduktionism”. Girig reduktionism innebär att man går fram för fort och försöker förklara ett visst fenomen på en lägre vetenskaplig abstraktionsnivå, när man egentligen skulle behöva arbeta på högre nivå för att göra fenomenet rättvisa. Det finns till exempel massor av molekylärbiologer och genetiker som är giriga reduktionister när det gäller gener. De skulle vilja se en direkt koppling mellan en gen X och en egenskap Y, men i själva verket är sambandet ofta mycket mer komplicerat.
Tror du att det finns vetenskapliga frågor som man rent principiellt inte kan besvara?
Om de verkligen är vetenskapliga frågor, så går de att besvara. Annars är de inte vetenskapliga.
Tror du att religionen så småningom kommer att upphöra att existera i världen? Det vi nu ser i form av religiös fundamentalism är kanske bara de sista dödsryckningarna.
Det är en intressant tanke. Varken jag eller någon annan forskare kan bekräfta det och jag har inga skäl att tro att det är så, även om jag skulle önska det. Men jag tycker att det finns goda skäl att hoppas på en sådan lösning.
Menar du att du tror att världen skulle bli bättre utan religion?
Jag är inte helt säker på det. I alla händelser verkar det nu ske en oerhörd förändring i samhällets struktur. Tidigare var det relativt svårt att få tillgång till information och ganska enkelt för myndigheterna att hålla människor oinformerade. Så är det inte längre. Internet och mobiltelefoner gör informationen lättillgänglig. Om man till exempel ser på Amishfolket, så märker man hur svårt det är för dem att skydda sina ungdomar från informationsflödet. Andra religiösa grupper har samma problem. När ungdomarna från Amish är i femtonårsåldern skickas de i själva verket ut för att upptäcka världen utanför.
Du menar att man skickar ut dem för att de ska få se hur det är att leva en annan sorts liv?
Ja, och antingen kommer de tillbaka eller inte. Kommer de inte tillbaka, så finns ingen återvändo. Men man skickar ut dem så unga att de fortfarande är osäkra på sig själva, och då är familjens säkerhet och gemenskapen med de äldre i församlingen fortfarande attraktiv för dem.
Hur anser du att religion ska behandlas i skolan?
Jag förespråkar obligatorisk undervisning i alla världsreligioner. Även om jag inte gjort någon vetenskaplig utvärdering av hypotesen, så finns det mycket som tyder på att ingen extremistisk grupp skulle kunna överleva om människor fick full insyn i deras verksamhet. Bara att informera ungdomar om andra religioner, och om hur andra människor ser på deras egen religion, skulle innebära en stor förändring. Som ateist och humanist ser jag det som alldeles självklart att alla barn och ungdomar har rätt att få kunskap om den mångfald av livsåskådningar som finns på vår jord.
Vilken fråga anser du är viktigast för den internationella humaniströrelsen idag?
Jag tycker att humaniströrelsen borde vara modig nog att ställa samma krav på sina medlemmar som kyrkorna gör på sina! Några humanister jag träffade på ett möte i våras sade: Du, Sam Harris och Richard Dawkins gör ett fantastiskt arbete, när ni sätter ljuset på ateismen och humanismen – hur kan vi bidra till detta? Jag svarade dem: Jag tycker att ni skulle fundera på vilka delar av er verksamhet, som ni kunde få era medlemmar att betala tionde för.