Den moralfundamentsteori som Jonathan Haidt formulerat tillsammans med kollegorna Craig Joseph och Jesse Graham hävdar att ursprunget till människans moral är sex medfödda fundament. […]
När man uttalar sig i en moralisk fråga bottnar uttalandet i ett av dessa fundament, menar Haidt och hans kollegor. Det är det femte fundamentet som handlar om äckel, helighet och renhet:
- Vård eller omsorg – motsats till att skada. Orsaka inte andra skada.
- Rättvisa eller proportionalitet – motsatsen till fusk. Var ärlig och rättvis.
- Lojalitet (gruppidentifikation) – motsatsen till svek. Svik inte din grupp.
- Auktoritet eller respekt – motsatsen till subversiv/omstörtande. Respektera traditioner och auktoriteter.
- Helighet eller renhet – avsky för och aversion mot äckliga ting och handlingar, motsatsen till nedvärdering och förnedring. Uppför dig värdigt.
- Frihet – motsatsen till förtryck. Begränsa inte andras frihet.
Har Haidt rätt så har vi här då äntligen moralens grund, det allt vilar på. Teorin är produkten av både tidigare forskning och forskarnas resonemang. Man kan testa sig med ett frågeformulär Haidt konstruerat, kallat Moral Foundations Questionnaire, och få reda på vilka fundament man främst baserar sina normer på. Du kan själv fylla i formuläret på nätet, om du vill.
Teorin har blivit kritiserad för att den inte baserar sig på specifik evolutionär kunskap, som till exempel att samarbete inom en familj skiljer sig från samarbete utanför familjen, samt för att det kan finnas fler fundament. Haidt och hans kollegor har som svar uppmuntrat forskarsamhället att komma fram till bättre fundament om de har egna förslag. (Ursprungligen [2004 & 2007] föreslog Haidt och hans medförfattare fem fundament, men Haidt lade i sin bok om teorin [2012] själv till ett sjätte – frihet. En hel del forskning som genomfördes mellan 2004 och 2012 handlar på grund av den här historien enbart om de fem första fundamenten, vilket kan vara lite förvirrande.) Hur som helst är frågan öppen – varför just dessa fundament och inte andra?
Haidt och hans kollegor grupperar de sex fundamenten i tre grupper, där det senast tillagda – frihet – utgör en egen kategori. De andra två grupperingarna handlar om fundament som rör omsorg om individer (fundament 1 och 2) och fundament som främjar samhörighet inom grupper (fundament 3, 4 och 5). I dagens västerländska individfokuserade samhällen, menar Haidt, ser vi främst till de två fundamenten att inte orsaka skada och rättvisa (1 och 2), men också att man inte får inkräkta på andras frihet (6). Nutida moral verkar inriktad på omsorg om individer och individuell frihet.
Replikering av studierna i andra länder har haft svårt att helt bekräfta de fem fundamenten, men ofta i stället landat i just de två kategorierna omsorg om individer (1 och 2) och omsorg om gruppen (3, 4 och 5) – individbaserade respektive gruppbaserade normer.
Äckel är, enligt Haidt, ett av de centrala moraliska fundamenten för att värna sammanhållning inom gruppen, något vi ska granska närmare.
Haidt och hans kollegor konstruerade ett antal berättelser för att testa moraliska reaktioner. De var extremt noga med att berättelserna skulle beskriva situationer som undviker de individfokuserade fundamenten – ingen skulle komma till skada, blir lurad eller behandlas orättvist. Tänk tillbaka på de berättelser du just läste, som konstruerats av Haidts forskarlag. Hunden som blev uppäten var redan död och komsåledes inte till skada, den blev inte heller behandlad orättvist eller fick sin frihet inskränkt. Samma sak gällde kycklingen som mannen hade sex med. I många av berättelserna fastslås att ingen ser vad som har hänt, så skadeverkningar som skulle kunna komma ur att andra skulle ta efter de olika beteendena är bortskrivna.
Eftersom vi i vår kultur är så vana att beskriva moraliska fel utifrån skada, orättvisa eller frihet så förvirrar det här många som Haidt och hans kollegor testade berättelserna på. Även människor som har moraliska åsikter baserade på gruppbaserade normer angav i västerländska samhällen främst skäl som har med de individbaserade normerna att göra. Försökspersonerna letar i berättelserna och försöker gräva fram något som kan förklara deras emotionella reaktion utifrån att någon kommer till skada. När en sådanförklaring inte står att finna blir de ”moraliskt mållösa”(morally dumbfounded), menar Haidt. De känner ett tydligt moraliskt ställningstagande men kan inte rationellt argumentera för det. Det här, menar Haidt, visar hur starkt vi baserar våra moraliska ställningstaganden på emotioner.
Den av Haidts berättelser som fått störst uppmärksamhet handlar om incest:
Syskonen Julie och Mark är på resa i Frankrike. De är lediga från universitetet. En natt delar de rum i ett litet hus vid stranden. De kommer fram till att det vore intressant och kul att ligga med varandra. Det skulle vara en ny erfarenhet för dem båda. Julie tar redan p-piller, men Mark använder ändå kondom, för att de ska vara extra säkra. Efteråt tycker de båda att erfarenheten var positiv men bestämmer i alla fall att de aldrig ska göra om det. De värdesätter natten som ett varmt gemensamt minne, bara dem emellan, något som får dem att känna sig ännu närmare varandra.
Om du är som de flesta fördömer du närmast reflexmässigt Mark och Julies beteende – bara 20 procent av personerna som Haidt och hans kollegor intervjuat säger att det syskonen gör är okej. Men varför är vi så fördömande? Notera hur försåtligt Haidt formulerat berättelsen genom att ta bort alla skäl som inte har med äckel, renhet och respekt för traditioner att göra. Ingen blev skadad – tvärtom kom syskonen närmare varandra. Det handlar om ömsesidighet och samtycke, inte maktmissbruk och tvång. Julie kan inte bli gravid eftersom de använder dubbla preventivmedel. De gör aldrig om handlingen, så de hamnar inte i något långvarigt förhållande som förstör deras framtid.
Bristen på motargument som har med individbaserade moraliska fundament att göra speglade sig också i de förklaringar försökspersonerna famlade sig igenom. De försökte närmast desperat hitta något skadligt i Marks och Julies handlingar så att de kunde rationalisera sitt fördömande, men så fort de formulerat ett argument kom de på att det inte höll.
Som jag beskrev i första kapitlet liknar Haidt våra moraliska ställningstaganden vid en elefant med en ryttare, där elefanten är våra emotioner och ryttaren vårt rationella tänkande. Så länge det inte uppstår någon konflikt går elefanten gärna dit ryttaren styr, men så fort det uppstår en verklig konflikt är det elefanten som bestämmer. Därför fördömer vi vissa handlingar utan att kunna motivera varför. Haidt menar att det har med vår evolutionära historia att göra – våra emotioner är miljontals år gamla, medan språkliga resonemang och rationellt tänkande är väldigt nya. Om man vill övertyga någon och få dem att ändra åsikt bör man därför gå på känslorna först, menar Haidt.
Patrik Lindenfors
Ur Äckel: smitta, synd, samhälle (Ordfront)