etik, studiet av moraliska fenomen och föreställningar, av gammalt en gren av såväl filosofin som teologin.Etik och moral uppfattas ibland som synonymer, men här avses med moral människors praktiska handlande och därmed förbundna, inte alltid klart uttryckta värderingar. En persons eller grupps moral visar sig i vad den gör eller underlåter att göra. Med etik avses den teoretiska reflexionen över moralen och dess grund.
moral, uppfattning om rätt och orätt.En individs eller en grupps moral visar sig i vad de gör eller underlåter att göra, medan deras etik är deras reflexioner över det berättigade i vad de gör eller underlåter att göra. När man t.ex. talar om filosofen Kants moral, är det hans handlingssätt och vanor man åsyftar. Talar man om Kants etik, är det normalt hans skrifter om moralens grunder man avser. Av detta skäl är t.ex. affärsmoral och affärsetik inte heller riktigt detsamma, även om man ibland inte skiljer mellan etik och moral, i synnerhet inte mellan adjektiven ”etisk” och ”moralisk”.
deskriptiv etik, ett rent beskrivande (deskriptivt) studium av etiska ståndpunkter, t.ex. inom en viss kultur eller religion, utan ställningstagande till deras ev. giltighet.Motsatsen är normativ etik, medan det överordnade studiet av de etiska systemens och det etiska språkets natur och funktion kallas metaetik.
normativ etik, inom filosofin beteckning dels på ett visst enskilt etiskt system som framställs med anspråk på att vara vägledande för mänskligt liv och handlande, dels på den verksamhet som består i framläggandet eller studiet av sådana system. Motsatsen är deskriptiv etik, som är ett rent beskrivande studium, medan det överordnade studiet av de etiska systemens och det etiska språkets natur och funktion kallas metaetik. Inom den normativa etikens teori har man historiskt sett främst skilt mellan deontologisk etik, som hävdar att grundläggande normer har sin giltighet oberoende av konsekvenserna av deras tillämpning (”Det är alltid fel att dräpa!”) och teleologisk etik, som menar att det avgörande för bedömningen av en handling är värdet av dess konsekvenser.
metaetik, det område av etiken som behandlar teoretiska problem aktualiserade av moraliska fenomen och föreställningar. I vid mening innefattar metaetiken filosofiska reflexioner kring bl.a. olika sätt att avgränsa moraliska fenomen från icke moraliska, och dessa alternativs konsekvenser. Detta innebär att man försöker klargöra vilken den kunskapsteoretiska, ontologiska och språkfilosofiska grundvalen är för moraliska ställningstaganden och värderingar. Hit hör också frågorna om i vilken mening och i vilken grad moraliska omdömen är subjektiva eller objektiva, eller vilka relationer som råder mellan moraliska normer och faktapåståenden. I mera snäv mening innefattar metaetiken framför allt analys av moraliska utsagor som ”denna handling är god” eller ”detta är rätt (plikt, tillåtet etc.)”. Metaetik i denna mening är analys av det moraliska språket. En kritisk granskning av de förutsättningar som görs då sådana utsagor yttras leder emellertid snabbt in på svåra moralfilosofiska frågor, och en skarp gräns mellan metaetik i vidare och snävare mening kan därför knappast upprätthållas.
deontologisk etik, filosofisk term för normativa etiska teorier, som hävdar att en handlings etiska status är helt eller delvis oberoende av dess konsekvenser. I stället bestäms denna status av om handlingen i sig är pliktmässig, rätt (handlingsdeontologi) respektive är utförd i enlighet med en viss giltig etisk princip (regeldeontologi). Ibland används också något oegentligt termen pliktetik.
pliktetik, etisk teori enligt vilken frågan om huruvida en handling är rätt eller fel inte avgörs enbart av denna handlings konsekvenser utan beror på om handlingen är i enlighet med pliktens bud.Se vidare deontologisk etik. Om man därtill kräver att handlingen skall ha utförts av pliktkänsla eller god vilja (Kant) har man närmat sig begreppet sinnelagsetik. Det bör också noteras att uttrycket ”pliktetik” är oegentligt såtillvida att begreppet plikt kan förekomma som härlett begrepp också i en konsekvensetik.
teleologisk etik, filosofisk term som i sin huvudanvändning står för sådana normativa etiska teorier som hävdar att en handlings etiska status beror av dess konsekvenser.I denna mening är termen liktydig med konsekvensetik. Ibland avses också teorier där en handling bedöms efter det ändamål som den söker uppnå och är då snarast detsamma som sinnelagsetik.
sinnelagsetik, etisk teori enligt vilken frågan om huruvida en handling är rätt eller orätt i första hand avgörs av den handlandes sinnelag, dvs. av om handlingen utförts av god vilja, vilket ibland i sin tur (i den kantianska traditionen) identifieras med pliktkänsla.
konsekvensetik, effektetik, teleologisk etik, normativ etisk teori som hävdar att man kan avgöra huruvida en handling är rätt eller orätt med utgångspunkt i värdet hos dess konsekvenser, vanligen relativt värdena hos alternativens konsekvenser. Den vanligaste formen av konsekvensetik är den maximerande, vilken säger att den handling är moraliskt rätt vars förverkligande med alla sina konsekvenser är av minst lika stort värde som förverkligandet av varje alternativ. Det finns emellertid också en ”satisficing” (’gott nog’) variant som innebär att den rätta handlingen inte behöver vara den bästa utan bara tillräckligt bra.