I förra veckan slutförde jag min utbildning till officiant genom Humanisterna. Finalen, eller examen om man så önskar, bestod av en stor mängd individuellt anpassade ceremonier, planerade och genomförda med personligt engagemang och noggranna förberedelser.
Jag lärde mig massor av att genomföra ”mina” ceremonier. Ordet ”mina” inom citattecken avser att betona att de är allt annat än mina. De finns för att hedra en avliden, välkomna en nyfödd eller manifestera ett pars djupa kärlek. Det är med den ingången vi kan göra vårt jobb bra.
När jag kommer hem till Skåne nås jag av ett dödsbud. Carita har gått bort, prästen som på nittiotalet begravde min förre svärfar på ett så fint och personligt sätt, att det var omöjligt för familjen att ha någon annan när barnens mamma var föremål för samma ceremoni femton år senare.
Det fanns, tyvärr, en gemensam erfarenhet av avskedsritualer som varit så distanserade till den det borde handla om, att de sörjande gått därifrån upprörda. Carita hade flyttat från stan, men inget fick stå i vägen för att säkra en officiant vi tryggt kunde lämna över akten till.
Jag var sekulär redan då, men de det berörde var det inte. Det är i sig en parentes.
Jag vill däremot peka på att behovet av bra officianter att anförtro sin borgliga/humanistiska begravning till är precis lika stort som hos anhöriga till de som vill begravas i en kyrklig kontext. Medan trossamfunden har etablerade organisationer för allt som hör därtill, så är det inte lika tydligt för den sekuläre vart hen kan vända sig.
Humanisterna erbjuder en sådan struktur. Genom att erbjuda utbildning och kräva personlig insats av den som vill bli officiant i både tid och pengar, så får man motiverade deltagare som vill något med sitt officiantskap. En bra början, eller hur?
Kursen över två helger i Torslanda, med tre erfarna officianter som lärare, gav mig kunskap och färdighet. Jag är redo att möta mina beställare för både begravning, barnvälkomnande och bröllop. Kursen förstärkte också vad en väl genomförd ceremoni gör med oss. Hur vi som deltar i den, går ut ur den stärkta och förberedda att ta oss an nästa dag. Kan ett uppdrag bli viktigare än så?
Utbildning är ett sätt för individen att stärka sin kompetens, att lära sig göra saker bra. I större kontexter kan utbildning som bäst ge beställaren en förväntad garanterad lägstanivå, men förmår inte säga något om den personliga kvaliteten hos utföraren.
Hos Humanisterna är gruppen officianter fortfarande inte större än att det går att överblicka vilka som är med. Det stärker kvalitetssäkringen, och borde kunna ge den alltmer växande sekulära delen av befolkningen möjlighet att tryggt kunna anlita sin officiant.
Kjell Stjernholm