I ett avsnitt av Rick and Morty får huvudkaraktären Morty ett barn. Barnet är av en utomjordisk art, närmare bestämt Gazorpian, men Morty bestämmer sig likväl för att ta hand om barnet. Morty lär dock barnet att det inte får gå utanför huset för då kommer det att dö. Vilket inte är sant, Morty vet om det, men han säger det i alla fall. Men så en dag när barnet är tonåring säger det att det kommer gå ut i alla fall, även om det kommer att dö, för barnet orkar inte bo instängd i huset längre. När barnet har satt fötterna ute på gatan inser det att allt Morty har sagt varit en lögn. Barnet springer ut på gatan och skriker “Mitt liv har varit en lögn! Gud är död!”. Vad som sedan följer är att barnet går bärsärkagång på gator och torg, människor skriker och flyr i panik, för ingenting betyder någonting längre.
Detta är precis samma sak som händer många barn och unga som växer upp i religiösa miljöer. De får lära sig att om de lämnar samfundet kommer Gud att döda dem. Men när de väl lämnar samfundet och inser att det inte är sant, hamnar de i en kris och går existentiell bärsärkargång. Deras föräldrar har antingen ljugit för dem eller är hjärntvättade med samma lögn, barnet har nu mer frihet än det vet hur det ska hantera, barnet möter insikten om att ingenting har någon objektiv mening liksom tanken på att det kanske inte finns något mer liv efter döden. Inte konstigt att en ung som lämnar ett samfund kan bli utåtagerande och självdestruktiv.
Detta till trots erbjuder inte samhället specialiserad vård för denna grupp av unga. Det finns specialister att tillgå men i privat regi, en utgift en ung avhoppare sällan har råd med. Det gör mig rent ut sagt arg att inse att dessa ungas vårdbehov förbises. Och varför är det så? Det går givetvis att diskutera, men min tro är att det beror på att samhället har en inställning att religion i regel är något positivt och att dessa fall är en liten avart som är så liten att den inte behöver tas hänsyn till. Men så är givetvis inte fallet. Samhället måste börja ta ansvar. Och det är min mening att Humanisterna borde ta ledningen i den frågan! Vilken annan organisation skulle kunna göra det bättre? Samhället måste erbjuda specialiserad vård för människor som lämnar religiösa kontexter och hjälpa dem med deras existentiella vakuum. Det är dags att sluta negligera denna grupps behov.
Avsnittet av Rick and Morty avslutas med att barnet har blivit gammalt och skrivit en bok, inspirerad av sina traumatiska upplevelser, vid namn “My Horrible Father”. Det nu vuxna barnet tänker tillbaka på sin uppväxt och berättar om alla de hemskheter det upplevde, men minns även de få ljusglimtar uppväxten bjöd på. Anledningen till att Morty ljög för barnet var för att Morty insåg att Gazorpians är den mest destruktiva arten i universum och att barnet skulle tända eld på Jorden om det så fick en chans. Vilket för tittaren gör avsnittet synnerligen komiskt. På så vis skiljer sig avsnittet av Rick and Morty från sektavhoppares verklighet. Dessa barn är inte det mest destruktiva i universum. De är vanliga barn som önskar att få sina mänskliga rättigheter tillgodosedda och att få vara sig själva liksom göra sina egna val utan att hotas av att Gud ska döda dem. Vilket man kan tycka är en rimlig önskan. Det kan vara svårt för unga att läka sina sår från en traumatisk uppväxt. Men med rätt hjälp går det inte bara att göra, utan det går att göra snabbt! Men det kräver att samhället erbjuder hjälpen. Släpp Gazorpians fria det är vår!
Vera-Linn Lanängen