Kön, what’s the big deal? Ibland när jag betraktar och själv deltar i debatten om kön ställer jag mig denna fråga. Det känns som att man lyft på locket till den heliga arken när man blygsamt ställer frågan, vad menas ens med kön? Många verka mena att kön och genitalier hänger ihop, eller att kromosomer är det som avgör. Det är kön, och det kan man inte ändra på. Men andra vänder på det och säger att kromosomer är kromosomer, och genitalier är genitalier, något som i sig inte har med kön att göra. Är kön en föreställning och social konstruktion, eller är det något biologiskt bestämt och avgränsbart? Detta kan te sig vara den stora frågan i debatten, men egentligen är det en annan fråga som vilar därunder. En annan fråga som vi redan har diskuterat, men gällande en helt annan typ av människor.
När flyktingvågen drog igång på 90-talet minns jag att det var många som menade att dessa flyktingar var välkomna hit till Sverige. Men en sak var säker enligt vissa, de var inte svenskar. Frågan som då uppstod var, kan en person som inte är född i Sverige och inte ens har vit hudfärg vara svensk? På vilken plats en människa var född, vilken hudfärg personen hade och vilket språk personen talade var faktorer av stor magnitud när frågan diskuterades. Idag kan den här debatten tyckas vara näst intill fånig och förlegad. Det är så klart att en person kan vara svensk även om inget av ovanstående kriterier är uppfyllda. Vad betyder ens att vara svensk? Men det är just denna typ av argument som nu präglar genusdebatten. Vad krävs för att vara kvinna? Vad krävs för att vara man?
Att vara “biologiskt” av ett kön brukar betyda enligt vissa att en person är född med en viss uppsättning av kromosomer och genitalier. Men detta resonemang utesluter helt psykologisk biologi. Att ha en könsöverskridande identitet eller att identifiera som inget kön har psykologiska orsaker som i sin tur skulle kunna vägledas från biologiska skeenden. Men ur det biologiska argumentets hänseende är psyke och biologi helt frånkopplade varandra, eller menas att psykologiska faktorer är mindre väsentliga för att avgöra vad kön är. Men varför skulle psyket vara mindre värderfullt än någonting annat? Vad jag försöker säga, är att ibland framställs det biologiska argumentet gällande kön som definitivt. Som ett argument som inte går att rucka på, men även det går att ifrågasätta. Så frågan vi måste välja att svara på är: kan en person som inte är född i Sverige, som inte talar svenska och som inte är vit, vara svensk? Fast gällande kön. Kan en person som inte är född med livmoder och som inte föddes med två XX-kromosomer vara kvinna? Kan en person som Är född med livmoder och XX-kromosomer vara man? Kan man vara ingetdera trots att man har kromosomer och genitalier av det ena eller andra slaget?
Det finns således inget givet svar i debatten. Men det finns goda skäl att välja det ena före det andra. För personer med könsöverskridande identitet eller som har en könsneutral identitet är detta en känsloupplevelse. Att inte respektera en människas känslor kan i vissa fall klassificeras som våld. Exempel på detta kan man se i mäns våld mot kvinnor. När kvinnan säger att denne blir sårad eller kränkt är svar vanliga som “du överdriver” eller “du är alltid så känslig”. Detta blir ett slags förminskande eller konstaterande att dennes känslor inte är viktiga och inte behöver respekteras. Något som i sin tur kan skapa trauman, och att skapa trauman är de facto våld. Därför måste också debatten ställas i relation till detta. Är kön en så viktig fråga att människors välmående är sekundärt? Jag har svårt att se det. Så i slutändan finner jag debatten om biologi gentemot social konstruktion vara rätt meningslös, för what’s the big deal när allt kommer omkring?
Vera-Linn Lanängen