Replik kommunalisering begravning https://humanisten.se/2021/04/12/replik-angaende-kommunaliserad-begravningsverksamhet/
Min kritik och varför jag reserverade mig mot beslutet är inte mot att ta bort ansvaret från Svenska kyrkan för där är vi helt överens. Det är helt och hållet riktat mot att ge ansvaret till staten och kommunerna.
Staten kontrollerar var vi kan bygga hus, var större delen av värdet av vår arbetskraft går, vad och om vi får vård, vad för utbildning våra barn får med mera. Ska döden verkligen bli ännu en del av vår vardag vi överlåter till staten? Man kan vara för demokrati utan att alla frågor nödvändigtvis besvaras på demokratisk väg.
Staten är en ineffektiv, känslokall och anonym maskin. Om staten får våra lik när vi går ur världen blir det en ekonomiskt och emotionellt kostsam sak för alla inblandade. Det kommer tillsättas nämnder, anställas tjänstemän, skriva policys och andra styrdokument påhittade av politiker och tjänstemän. Ingenstans kommer individens vilja fram, bara kollektivets.
Att avreglera döden överlåter ansvaret till individen där denne får ta ställning vad som skall hända med dennes lik efter döden. Det kan te sig så att några kommuner sköter begravningsverksamhet finansierad av lokal skatt, någon skogsägare skapar en skogskyrkogård i en vacker glänta, några humanister går ihop och startar ett krematorium, svenska kyrkan fortsätter med begravningar för sina medlemmar och många andra lösningar. Där får individen själv ta ställning hur denne vill hantera sin död, vill den bara slippa ansvaret och glömma bort det kan den välja att bo i en kommun som sköter begravning lokalt, vill den bli kremerad av Humanistiskt Efterliv AB så tecknar denne ett avtal med det företaget eller skriver in det i sitt testamente. Det finns ingen anledning att tvinga på alla svenska medborgare samma lösning.
”Men tänk på alla fattiga!” kanske någon tänker då. Det finns inget som hindrar dig, mig eller någon annan att fortfarande frivilligt hjälpa de utsatta i vårt samhälle. Medmänsklighet och solidaritet skapas inte genom tvång utan genom det frivilliga valet och handlingen att hjälpa sina medmänniskor.
Att överlåta ansvaret till individen ger civilsamhället möjlighet att skapa en mångfald av olika lösningar anpassade för olika individer, grupper och traditioner. Humanisterna måste tänka om, om vi faktiskt står på individens sida.
Daniel Strandlund
Ordförande Humanisterna Norr