Vad är Humanisternas långsiktiga vision som organisation? För många livsåskådningsorganisationer, särskilt religiösa, är målet att bli så stora som möjligt. När flocken blir stor får organisationen bredare inflytande. Humanisterna vill också bli större, men det är inte det övergripande målet. Jag anser att det vore en stor framgång för Humanisterna att hamna i ett läge där delar av vår verksamhet behövs mindre. Vi är dock inte där än.
Föreställ er kyrkans inflytande under medeltiden. I stort sett alla bekände sig som gudstroende (det var man tvungen till), man gick i kyrkan regelbundet, och man tog vägledning från sin predikande präst. Den kristna tron genomsyrade allt och vid rodret stod kyrkan.
Föreställ er nu i stället att nästan alla medborgare betraktar sig som sekulära humanister. Skulle Humanisterna då ha en samlingslokal i varje bygd där man träffades veckovis för att lyssna på en humanistisk föreläsning som underbyggde vår livssyn. Självklart inte. Vi förespråkar människans frihet, förnuft, och ansvar, utan Gud eller andra övernaturliga föreställningar, vilket leder till en uppmaning till var och en att tänka själv. Detta utesluter inte att man gärna träffas för att samtala om existentiella frågor, men det krävs ingen predikan.
Enligt mig ämnar Humanisterna inte bli en ”religion utan gud”, vare sig som livsåskådning eller organisation. Detta är inte ambitionen, och det kan inte vara ambitionen. Det som utmärker religioner är deras dogmatism, medan humanister avstår från att rista föreskrifter i sten. Vi betraktar världen med ett öppet sinne och ändrar uppfattning när bevisningen påkallar det. Vi kämpar mot dogmatism, och kan därför aldrig bli en religion. Vi är en livsåskådningsorganisation med en naturalistisk syn på verkligheten, således utan någon gud.
Människor ska känna sig hemma i vår livsåskådning som en plats att utveckla en etisk och existentiell reflektion. Stat och samhälle bör behandla vår livsåskådning och vår livsåskådningsorganisation på samma sätt som religiösa förhållningssätt och organisationer. Det betyder inte att den sekulära humanismen är en religion. Tvärtom. Vi står för en annan, alternativ livsåskådning, sida vid sida med de religiösa livsåskådningarna.
Humanisternas organisatoriska mål är inte att alla ska bli medlemmar i Humanisterna. Målet är att sekulärhumanistiska synsätt och värderingar anammas på bred front. De flesta svenskar är inte religiöst troende. Avsaknad av en gudstro är dock inte tillräckligt för att vara sekulär humanist. Den som inte tror på Gud kan ändå tro på läkande kristaller, homeopati, och astrologi, vilket inte är förenligt med den sekulära humanismen eftersom vi har en vetenskapsförankrad syn på giltig kunskap.
Att humanistiska värderingar får stor spridning innebär inte att alla värderingar anammas av alla. Man kan anamma vissa värderingar men inte andra. Exempelvis borde religiöst troende vara större kämpar för sekularismen. Humanisterna är Sveriges främsta företrädare för sekularism, men denna hållning är alla livsåskådningar till gagn. Svenska kyrkan gick motvilligt med på att skiljas från sin särställning som statsreligion trots att en sekulär stat är en garant för religionsfriheten. Det är först när staten är livsåskådningsneutral som alla livsåskådningar kan få agera fritt på samma premisser. Likaså är humanismens värderingar om yttrandefrihet och demokrati till gagn för alla medborgare oavsett livsåskådning. Den sekulära humanismen slår vakt om det fundament som ligger till grund för allas möjlighet att fritt få forma sina liv.
Om man anser att moralen utgår från människan, att politik och religion ska vara åtskilda, att kunskap kräver goda belägg, och att var människa ska vara fri att göra som hen vill så länge det inte skadar någon annan, då är man sekulär humanist även om man inte är medlem i Humanisterna. I en framtid där de allra flesta tycker att dessa synsätt och värderingar är sunda så behövs inte Humanisternas opinionsbildning längre. Dörrar som står öppna behöver inte sparkas in.
Idag går Humanisternas arbete långt utöver endast opinionsbildning. Vi tillhandahåller en rad tjänster som sekulära alternativ till religiösa organisationer, till exempel sekulära ceremonier, en humanistisk konfirmation, och hjälplinjen humanistisk medmänniska. Dessa tjänster är mycket viktiga då det ger oss möjlighet att vara människor behjälpliga i det verkliga livet. Vi vill därför expandera dessa tjänster. Men, i en framtid genomsyrad av sekulär humanism kan även andra ideella organisationer göra detsamma. Redan idag kan vi se en ökning av ickereligiösa ceremonier som sker via andra aktörer.
För att göra det vi vill göra krävs resurser. Ett sätt är att vi blir fler medlemmar. Ett annat sätt är att vi får verka på samma premisser som nuvarande religiösa livsåskådningsorganisationer. Det innebär bland annat att kunna söka bidrag hos Myndigheten för stöd till trossamfund. Humanisterna är idag uteslutna från sådant stöd eftersom vi inte bedriver gudstjänster. Jag avser att överklaga denna uteslutning. Det som är relevant är att vi är en livsåskådningsorganisation, inte huruvida vi är gudsbaserade.
Att söka bidrag från denna myndighet har betraktats som kontroversiellt hos vissa av våra medlemmar då det kan missförstås som att vi vill vara som en religion. Men det handlar inte om det. Det handlar om rättvis behandling. Min sekulära hållning är att staten ska vara livsåskådningsneutral och det tydligaste sättet för det är att staten inte ger några bidrag alls. Livsåskådningsorganisationer kan bidra med samhällsnyttiga verksamheter, till exempel välgörenhet som kan fordra stöd, men stödet bör inte syfta till att främja själva livsåskådningen. Var människas livsåskådning är en privat angelägenhet och bör därför inte kräva statligt stöd.
Det är dock inte den värld vi lever i nu. Om staten ändå bestämt att dela ut bidrag baserat på livsåskådning finns det inget skäl till att Humanisterna ska diskrimineras. Man kan hålla två tankar i huvudet samtidigt. Enligt mig bör Humanisterna få verka på samma premisser som andra livsåskådningsorganisationer, samtidigt som jag anser att nuvarande premisser borde ändras.
Humanisternas existensberättigande faller inte den dag som vi har vunnit den breda opinionen. De tjänster vi tillhandhåller kommer att fortsätta att värderas. Folkbildning kring humanismens synsätt och värderingar kommer att fortskrida. Humanisterna kommer även att fortsättningsvis slå vakt om det sekulära samhället. Ett samhälle står aldrig stilla och kan därför backa. Vi finns till för att garantera att det inte sker.
Vi kommer även att finnas kvar som argumenterande motvikt till religiösa apologeter och kvacksalvare. Humanisterna värnar om tanke och yttrandefriheten, och så länge de finns kvar kommer det alltid att finnas de som tror på religion och mirakelkurer. Men en motvikt behöver inte vara tyngre än vikten på andra sidan. När få bestrider våra värderingar behöver vi inte vara tunga.
Trots att Sverige är ett av världens mest sekulariserade länder så har religiösa organisationer fortfarande en särställning i samhället. Även vetenskapsskepsis fortsätter att florera. Resan mot en värld som genomsyras av sekulär humanism är långt ifrån över. Innan vi kan bli mindre måste vi först bli större.
David Rönnegard
Ordförande förbundet Humanisterna