Nedbrytning av demokratier pågår idag över hela världen, och många än så länge demokratiska länder riskerar att snart förlora sin demokrati. Fenomenet har studerats i vitt skilda länder, såsom Brasilien, Burundi, Ungern, Ryssland, Serbien och Turkiet, och har gett upphov till nya frågor inom den statsvetenskapliga forskningen, där man bland annat kallar den här processen bort från demokrati och mot ett icke-demokratiskt styre för autokratisering.
Autokratisering av många länder samtidigt, så kallade ”vågor” av autokratisering, har skett två gånger tidigare i historien, men det som gör den här tredje vågen av autokratisering speciell är att dagens demokratier i regel urholkas gradvis och under en förklädnad av demokratisk legitimitet. Förr kollapsade demokratier ofta plötsligt, till exempel genom militärkupper, något som var relativt enkelt att identifiera. Det som sker idag är istället att tidigare flerpartisystem långsamt blir allt mindre meningsfulla i praktiken. En av de frågor som framstår som särskilt viktiga i forskningen idag är därför att sätta fingret på exakt när demokratin i ett land upphör. Trots det samförstånd som växt fram inom forskningen saknas det dock lämpliga begreppsliga och empiriska verktyg för att analysera detta mångtydiga fenomen.
En annan viktig fråga, som delvis springer ur frågan hur autokratisering bäst kan analyseras, handlar om hur kraftfull dagens ”autokratiseringsvåg” verkligen är. Vissa forskare gör jämförelser med de demokratiska sammanbrotten i Europa under 1930-talet och de nedbrytande handlingarna av dåtidens antidemokratiska demagoger. Andra vidhåller att världen fortfarande är mer demokratisk, utvecklad och fri än vad som någonsin var fallet under 1900-talet. Hur brett och hur djupt går egentligen dagens autokratisering?
I vår forskning angriper vi dessa två frågor från tre olika håll. Vi börjar med att definiera autokratisering som en tillbakagång för de institutioner som är nödvändiga för att ett land ska kallas en demokrati. Begreppet är bredare än det vanliga uttrycket demokratisk tillbakagång (”democratic backsliding”), vilket för tankarna till en ofrivillig återgång till historiska mönster. Vårt demokratibegrepp bygger därvidlag på statsvetaren Robert A. Dahls definition av demokrati som en ”polyarki”: ett politiskt system bestående av fria och korruptionsfria val, föreningsfrihet, allmän rösträtt, demokratiskt vald regering, liksom yttrandefrihet och tillgång till alternativ information (vid sidan av regeringens).
För det andra beskriver vi ett nytt slags operationalisering, som, med stöd i data från forskningsprojektet Varieties of Democracy (V-Dem), på ett systematiskt sätt identifierar episoder av autokratisering i länders historia. Detta nya mått har flera fördelar: det mäter vad vi faktiskt vill studera; det fångar förändringar i hur demokratins spelregler verkligen implementeras; och det är tillräckligt nyanserat för att samtidigt fånga in gradvisa steg i autokratisk riktning. Detta förhindrar att en överdriven tonvikt läggs på snabba förändringar. Slutligen blir det med det nya måttet möjligt att precisera när autokratiserande processer tar sin början, vilket öppnar nya dörrar för vidare studier av dess orsaker.
För det tredje använder vi det nya måttet i en systematisk undersökning, som tillför ett historiskt perspektiv på dagens autokratisering. Undersökningen visar blandade resultat. Å ena sidan kan vi visa att det verkligen pågår en ”tredje vågens autokratisering”, vilken påverkar fler demokratier än någonsin tidigare. Men den utvecklar sig långsamt och bit för bit, vilket har gjort den svår att direkt påvisa tidigare. Härskande eliter undviker nämligen plötsliga och drastiska rörelser i auktoritär riktning utan föredrar istället att efterlikna demokratins institutioner, samtidigt som dess funktioner gradvis urholkas. Detta tyder på att vi bör ta den mer alarmistiska delen av forskarvärlden på allvar.
Å andra sidan tyder våra resultat också på att vi fortfarande lever i ett demokratiskt tidevarv, där över hälften av världens länder kan räknas som demokratiska. Dessutom är de flesta episoder av samtida autokratisering både långsammare och mindre drastiska än sina historiska motsvarigheter, åtminstone än så länge. De länder som idag påverkas förblir alltså mer demokratiska än de länder som upplevde tidigare autokratiseringsvågor.
Idag håller de flesta regimer – även icke-demokratiska sådana – någon form av flerpartival. Plötsliga, illegitima rörelser i autokratisk riktning tenderar att framkalla nationell och internationell opposition. De tester som vi presenterat tyder på att aktörerna bakom dagens autokratisering har lärt sig en läxa och därför agerar mycket försiktigare och mindre iögonfallande än sina historiska föregångare. Det är alltså ingen tvekan om att demokratin är hotad, men den tycks samtidigt besitta en normativ kraft som tvingar aspirerande autokrater att upprätta en bedräglig fasad.
De stater som genomgår den tredje vågens autokratisering förblir därför mer demokratiska än sina historiska motsvarigheter. Å ena sidan kan vi hoppas på att dagens autokratiseringsvåg därför förblir mildare än den första och den andra vågen. Å andra sidan är det möjligt att den tredje vågen fortfarande växer i styrka. Vågen påverkade 22 länder 2017 och ännu fler står på tröskeln. För dessa länder kan vi tänka oss två scenarier. Eftersom autokratiseringen går gradvis kan det hända att demokratiska aktörer förblir tillräckligt starka för att mobilisera ett motstånd. Detta hände till exempel i Sydkorea 2017, då massprotester tvingade parlamentet att avsätta presidenten, vilket gjorde att den tidigare autokratiserande utvecklingen kunde vändas. I andra fall har dock små steg i autokratisk riktning varit början på en utveckling som fört länder – exempelvis Turkiet, Nicaragua, Venezuela och Ryssland – långt ner på den auktoritära delen av skalan. Vidare forskning bör undersöka vad som skiljer dessa två scenarier åt, och hur en utveckling i autokratisk riktning kan hejdas och vändas. En slutsats är dock tydlig: liksom det var för tidigt att utropa ”slutet på historien” 1992 är det för tidigt att utropa ”slutet på demokratin” idag.
Anna Lührmann, Sandra Grahn och Staffan I. Lindberg
Forskare vid Varieties of Democracy Institute vid Göteborgs universitet
Artikeln är ett utdrag ur artikeln ”Grahn, Sandra, Anna Lührmann, & Staffan I. Lindberg. 2020. “Den tredje vågens autokratisering är här” i Johna Hjelm & Christer Nordlund (eds.) Ingen Självklarhet. Umeå: Text & Kultur AB.” som i sin tur är en sammanfattning av artikeln ”A third wave of autocratization is here? What is new about it?”, publicerad i tidskriften Democratization 26:7 (2019). Originalartikeln är försedd med fotnoter, bilagor där de data som artikeln bygger på redovisas, samt en bibliografi.