Malin Jiborn har tagit över från Johanna Lundgren som koordinator för den humanistiska konrmationen. Förbundsstyrelsen vill passa på att tacka Johanna för hennes jobb och välkomna Malin i hennes nya roll! Anna Bergström från förbundsstyrelsen var handledare på det läger som Malin deltog på för många år sedan och får nu chans att arbeta ihop med henne i planerandet av sommarens läger som vi fortsatt hoppas på att få anordna. Anna passade under veckans möte på att fråga Malin lite kring hur hon tänker om konfan.
Du konfirmerade dig själv genom Humanisterna – hur kom det sig?
Det gjorde jag. En vän till familjen som är ett par år äldre än mig hade konfirmerat sig humanistiskt och rekommenderade det. Mina föräldrar visste direkt att detta skulle vara något för mig och de hade såklart helt rätt!
Vad är ditt starkaste minne från ditt läger?
Jag har så många starka och fina minnen från mitt läger. Några av mina närmsta vänner träffade jag där. Men framförallt bidrog veckan till att jag växte som person. Jag fick ta plats jag inte tidigare gjort i skolan, träffa människor som fick mig att känna mig delaktig och viktig, träffa vuxna som utmanade mitt tänkande utan att döma och jag fick testa att vara en person med tankar och åsikter som jag inte riktigt vågat vara innan. Jag kom tillbaka med ett självförtroende och en nyfikenhet som inte har försvunnit. Och vänner för livet.
Hur kom det sig att du ville bli handledare och i ett senare skede också koordinator?
Humanistisk konfirmation har varit en konstant glädjefaktor för mig i mitt liv. När jag blev tillfrågad av mina gamla handledare när jag fyllt arton om att själv vara handledare kunde jag inte tacka nej. Jag har alltid älskat att jobba med människor och jag hade tydliga minnen av hur viktig just det här lägret var. Att jobba som handledare har fortsatt att inspirera mig, utmana mig och förse mig med fantastiska personer och upplevelser, år efter år. Det är ett sant nöje att få kunna växa med konfan och att vara koordinator.
Att alla som varit med anländer hem utmattade på ett sådant sätt som man bara blir när man inte kunnat hjälpa att ha pratat, lyssnat, tänkt, varit nervös men sen haft roligt non stop i sju dagar. Nöjda och stolta över alla nya erfarenheter och egenskaper de hunnit samla på sig under bara en vecka. På något sätt växer alla alltid, vissa mer än andra, på våra läger, även vi handledare och det är otroligt att uppleva.
Varför borde fler medlemmar vilja vara handledare?
I mina ögon borde alla vilja vara handledare. Att vara med och hjälpa ungdomar växa, tänka fritt och ifrågasätta är något värt att delta i. Jag skulle vilja påstå att just ni besitter både kunskaper och verktyg som är bra för vår Humanistiska konfirmation, varför inte dela med er? Ni kommer inte ångra er!
Vad gör du när du inte planerar för sommarens läger?
Jag med och har startat upp en ny lunchrestaurang i Stockholm och pluggar biologi och kosmologi på halvfart på Stockholms Universitet.