I vår nya bok argumenterar vi författare för att en global styrelse behövs för att mänskligheten ska kunna räddas undan hotet från global upphettning (liksom andra globala existentiella hot, särskilt det som beror på risken för kärnvapenkrig).
Om vi har rätt kan det tyckas meningslöst att fråga som om global styrelse i allmänhet och global demokrati i synnerhet är något önskvärt som sådant. Man kunde ju hävda att även om en global demokrati skulle vara problematisk att leva i, så är det bättre att leva i en sådan än att inte leva alls. Vi ska ändå ta upp frågan till diskussion. Många av våra läsare har pressat oss på den punkten. Är global demokrati önskvärd i sin egen rätt? Ja, hävdar vi. Nej, har många kända tänkare hävdat, såsom den tyske filosofen Immanuel Kant och den amerikanske Harvardfilosofen John Rawls. Deras argumentation mot global demokrati är ensartad. En sådan är ineffektiv och den hotar att urarta i despoti.
Stämmer det att global demokrati är ineffektiv? Är det korrekt, som Kant uttrycker saken, att beslutsfattandet blir mindre effektivt ju längre från medborgarna det förflyttas?
Det ligger något i det resonemanget beträffande vissa typer av beslut. Men i en global demokrati borde det vara möjligt att delegera dessa beslut till lägre nivåer, t.ex. till nationalstater, som nu fått ungefär samma roll i den globala ordningen som kommuner och regioner har i den svenska nationen. Och beträffande andra beslut tar Kant och Rawls miste. Dessa beslut rör frågor av global natur som endast kan hanteras på global nivå. Det mest tydliga exemplet är frågan om global upphettning. I denna fråga är världens nationer, inom nuvarande anarkistiska världsordning, fångna i något som brukar kallas allmänningens tragedi. Alla tjänar på ett klimat där det går att överleva, men var och en har skäl att smita från notan. De egna utsläppen är nämligen för blygsamma för att man själv ska skadas av dem. Man vill att andra ska sluta med sina utsläpp, men man har inga skäl att själv sluta. Oavsett vad andra gör vinner man på business as usual.
Sådana problem kan alltså bara hanteras genom global lagstiftning. Och en sådan lagstiftning förutsätter en globalt lagstiftande instans. Det skulle kanske gå lika bra med en despotisk styrelse, men efter att vi tänkt noga över demokratins problem har vi hamnat i positionen att vi föredrar demokrati framför despoti. Inte bara, men i synnerhet, på global nivå.
Hur är det då med hotet att en global demokrati kan urarta i en global despoti? Som sagt, om alternativet är global undergång, så har det argumentet kanske inte någon större kraft. Ändå tror vi det är möjligt att bemöta det.
Om den globala demokratin arrangeras ungefär som den svenska, bara ”uppskalad” till globala dimensioner, d.v.s. om världens folk får välja ett världsparlament i proportionella val, så finns en garanti för att många varierade uppfattningar i olika frågor kan artikuleras globalt. Tanken på att i direkta val välja en ledare för världen, ungefär som man i USA väljer president, kan framstå som skrämmande. Ja, detta är ju i sanning skrämmande också då det sker i USA. Men om det globala politiska systemet mer liknar det svenska indirekta, så blir det alltså en uppgift för världsparlamentet att utse en provisorisk regeringschef (avsättbar genom ett misstroendevotum) som bildar en regering (vilken måste godkännas av världsparlamentet). Det borgar för ett hyggligt minoritetsskydd och risken för despoti minimeras.
Då styrelsen omfattar hela klotet är det också osannolikt att någon särskild religion av fundamentalistisk karaktär, eller annan antidemokratisk rörelse, ska kunna vinna majoritet. Världen hyser många religioner och politiska radikala uppfattningar. I ett världsparlament tvingas de mötas i ett öppet demokratiskt samtal och se sina begränsningar. Det kan vara välgörande.
Visst finns det en risk att olika religiösa ledare gaddar sig samman, inte för att införa någon särskild religion som den som ska råda på vårt klot, men i antiliberal lagstiftning med förbud mot hädelse. Detta är ett pris värt att betala för vår överlevnad, menar vi. Vi tror också det finns utrymme för en långsiktig kamp för ett öppet diskussionsklimat. Inrättande av ett världsparlament är inte slutet på politiken utan dess verkliga emancipatoriska början!
Men hur ska en global demokrati etableras? Vi har båda i olika sammanhang argumenterat för en likartad ”vägkarta” mot det önskade målet. Den består av två moment: en parlamentarisk församling inrättas i FN och successivt bör nationer, som känner att de har säkra gränser, ge upp sin militära kapacitet och ställa den till FN:s förfogande (som det en gång var tänkt då FN bildades). Det finns en framgångsrik internationell organisation som samlat stöd från fler än 1 600 parlamentariker världen över för detta program: UNPA: https://en.unpacampaign.org
Processen är och måste ske gradvis. Den parlamentariska församlingen får inleda sin verksamhet utan lagstiftande befogenheter, ungefär som olika representativa församlingar fått göra på nationell nivå i väntan på det demokratiska genombrottet. Också avväpningen av världens stater måste ske nation för nation. Till sist, förmodar vi, kommer ett ögonblick då det globala parlamentet med stöd av en global folklig opinion tar över makten.
Vår kollega, den framstående politiske filosofen Bob Goodin, har hävdat att en utveckling som denna är näst intill en nödvändighet. Demokratin har en inneboende tendens att expanderas. Hans resonemang är komplext men rätt övertygande. Dock menar han att det kommer att hundratals år innan den globala demokratin är på plats. En fråga vi måste ställa oss är. Har vi tid att vänta?
Vi är osäkra. Ju längre tiden går desto säkrare är det att kärnvapnen kommer att användas till följd av misstag eller en olyckshändelse. Och, vad värre är, den globala upphettningen skenar. Det gäller att snabbt få stopp på användningen av fossila bränslen.
Men vilka är alternativen? Att vi tar oss samman, för över avgörande makt till globala organ såsom FN, och stoppar upphettningen. Eller att vi kokar oss till döds.
Kan det valet vara så svårt?
Folke Tersman och Torbjörn Tännsjö
Författarna är aktuella med boken ”Folk & Vilja. Ett försvar av demokratin i vår tid” (Fri Tanke)