Ett bra liv kräver ett bra samhälle. Ett bra samhälle kräver en vital demokrati. Det går dessvärre åt fel håll med demokratin i världen. Sverige har en av världens starkaste demokratier, men missnöjet hos svenska folket ökar. Det måste vi humanister ta på allvar.
Demokratin tjänar oss väl. Ännu i världshistorien lär inte två demokratier ha krigat mot varandra. Det är logiskt. De som drabbas värst av krig är ju de som har den yttersta makten i en demokrati. När människor inte behöver ägna sig åt krig och åt konsekvenserna av krig, kan de prioritera ekonomin. Det lägger förstås grunden till en god välfärd och ett i övrigt bra liv.
Dessutom har ju alla på Jorden, enligt FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna, rätt att kräva demokrati. Men, även om demokrati är en mänsklig rättighet behöver den försvaras med goda argument.
Demokratin i världen utvecklades väl från Andra världskrigets slut till för drygt tio år sedan. Den positiva utvecklingen accelererade till och med efter Järnridåns fall 1989. Många av oss hoppades att den så kallade arabiska våren i början av 2010-talet skulle ge de så kallade MENA-länderna (Middle East, North Africa) demokrati.
Tyvärr tvingades vi efter några års dramatisk utveckling konstatera att den arabiska våren i allt väsentligt misslyckades. Resultatet blev ett kaos i en lång rad MENA-länder, ett kaos som fortsätter in i våra dagar och som vi alla kan följa dagligen på nyhetssändningarna. Detta kaos har i sin tur resulterat i de mest omfattande flyktingströmmarna sedan Andra världskriget.
Demokratin utvecklas numera åt fel håll i en lång rad länder. Enligt freedomhouse.org har antalet länder där demokratin försämras varit fler än de länder där demokratin förbättras varje år sedan 2006. Statsvetarna vid Göteborgs Universitet (V-dem.net) konstaterar att den negativa utvecklingen accelererar. G20-länder som Brasilien, Indien, Turkiet och USA har blivit allt mer auktoritära. EU har numera till och med ett medlemsland som inte längre kan anses vara demokratisk, nämligen Ungern. Allt detta påverkar förstås oss här i Sverige.
Hur går det då med den svenska demokratin? Jo, vi ligger väldigt bra till enligt alla bedömningar. Sverige är ett av världens mest demokratiska länder. Men, det hindrar inte svenska folket från att bli allt mer missnöjt. Det framgår av bland annat SOM-institutets mätningar. Vårt förtroende för de demokratiska institutionerna, partierna, politiker i allmänhet och medierna sjunker från en redan låg nivå.
Personligen tror jag att detta bottnar i den allt högre komplexiteten i nästan alla frågor och i hur de hänger ihop. Ekonomi skall balanseras mot växthuseffekten, integrationsproblem, pandemin, vår relation till EU och andra länder, digitaliseringen, etcetera. Listan kan som bekant göras väldigt lång. Det är, som ett resultat av denna komplexitet, numera smärtsamt svårt att tillsätta en regering som har en majoritet i Riksdagen. Det beror i sin tur ytterst på att vi väljare blir allt mer splittrade. Allt makt utgår ju, som bekant, från folket.
Då och då hör jag människor säga att de är pessimistiska beträffande demokratins möjligheter att reda ut problemen och att de hade varit bra med en auktoritär – men god – ledare, som fick bestämma. Alla som känner historien ryser när de hör sådant. Auktoritära ledare kan visserligen imponera på kort sikt, men diktaturer har aldrig skapat en hållbart god samhällsutveckling. Tvärtom. Diktaturer leder förr eller senare till förtryck, krig, bristande välfärd och miljöproblem.
Vad är alternativen? Hur skapar vi en vital demokrati som fyller svenska folket (och kanske resten av världen) med hopp? Denna ”tiotusenkronorsfråga” saknar än så länge det svar som vi måste hitta.
Var kan vi leta efter svaret? Statsvetare är en källa. De vet mycket, men är ibland försiktiga när det kommer till egna åsikter. De får förstås inte bli en del av den politik som de skall forska på. Företrädare för media ser både politiken och hur medierna lyckas förmedla den till allmänheten och är därför en annan källa. Politikerna själva borde kunna ge oss ledtrådar. De ser demokratin inifrån och upplever mycket – som de själva är kritiska mot – men som inte alltid skall nå offentlighetens ljus. De vill ju vinna nästa val. Om vi kan nå en del av dessa insikter och formulera konstruktiva förslag så skulle vi humanister kunna göra en positiv skillnad för demokratin. Detta är också syftet med Humanisternas projekt Vital demokrati.
Projektet kommer att bedrivas via regelbundna möten på Zoom vilket gör det möjligt för alla medlemmar att medverka hemifrån. Vital demokrati skall försöka identifiera problem och diskutera möjliga lösningar. Resultatet hoppas vi kunna publicera i en rapport våren 2022.
Projektets agenda kommer att publiceras i nyhetsbrev och på Humanisternas hemsida.
Demokratiproblemet, för svensk del, skall inte överdrivas, men tas på allvar. Hoppas att du vill hjälpa till!
Anders Källström, ordförande i projektgruppen för Vital demokrati