Boken jag arbetar med – Makten och oärligheten: sex generationer inom jehovas vittnen och hur jag lärde mig tänka själv – redogör för hur jag tidigt uppfostrades av min mamma och mormor och morfar till att bli ett hängivet vittne, min karriär som äldstebroder och pionjär inom rörelsen. Men tvivel växte sig starka och ledde till att jag begärde mitt utträde ur organisationen när jag var 52 år och strax därefter blev jag utesluten år 1997. Boken behandlar också organisationens läror, dess globalt kontrollerande styrning och analyserar dess mål och medel. I min förra familj uppfostrade jag två barn som nu har egna barn som är vittnen.
Att hoppa av Jehovas vittnen blev livsavgörande. Jag förlorade hela min familj och halva min släkt. Mina barn, min mamma och alla vänner i organisationen började sky mig som pesten och vägrade att tala med mig. Jag blev mycket ensam. Mitt huvud behövde rensas från indoktrinerade läror och jag längtade efter att hitta nya stigar att vandra på. Jag har sökt och läst mycket, vilket jag inte hann eller fick i mitt tidigare liv. Jag har fört ärliga samtal med kunniga personer. Det har gett mig nya insikter och jag har kommit fram till att kärlek och tolerans ger mig tillit och kraft att leva vidare. Jag skriver för att avbörda mig mitt ansvar att upplysa om organisationens oärliga maktsystem, delge mina erfarenheter och för att skrivandeprocessen är läkande. Boken innehåller rikligt med referenser till både fack- och skönlittertur, till konst, bild och musik. Min förhoppning är att dessa förtydligar det som är svårt att förmedla med ord. Mina och andras känslor.
Kort brukar jag säga att mitt val stod mellan att förbli en lycklig drömmare eller bli en ansvarsfull medmänniska. Jag uppfattar att boken av Vårt enda liv: Sekulär tro och andlig frihet av professor Martin Hägglund delvis också behandlar denna problematik.
Några ord om organisationens maktutövande. Den erkänner att den inte är demokratisk, utan påstår sig vara gudastyrd, och kallar sig därför en teokrati. Inga demokratiska regler gäller i organisationen. Det innebär att, som i äldre militär ordning, alla måste lyda hierarkiskt, från enskilda medlemmar via äldstebröder, kretstillsynings-bröder, bröderna på avdelningskontoren, huvudkontorets bröder till bröderna i den styrande kretsen som anser sig få sina uppfattningar från Jehova Gud. Hela prästbyråkratin omfattar åtta nivåer. I nästan samma ordning utförs uppåt, kontroll, uppföljning och rapportering. Inom systemet fungerar även angiveri som man beskriver som nödvändigt för att hålla organisationen ren.
I samband med att principen att hålla på sådan renhet som andra skulle kalla likriktning, eller hålla Jehova-namnet i ära eller enbart prioritera Jehovas organisations intressen tillämpar men principen, ändamålet ursäktar/helgar medlen. Ärlighet inför myndigheter, i domstol eller i civilrättsliga tvister är därför inte att förvänta om den skulle skada organisationens intressen. Ofta tillgriper man så kallad biblisk list. Till exempel om organsationen tillfrågas om man har egna domstolar, savar man nej, utan att redogöra för att man har ett omfattande och utvecklat system med tillfälligt sammansatta kommittéer som har rätt att fatta dömande beslut. Alltså en lek med ord för att undgå lag eller kritik. Pedofiliärenden är liknande exempel, där organisationen inte följer lagen.
Jag fann organisationen både vara oärlig och farlig. Vid organisationens dopceremonier lovar alla, även omyndiga, dopkandidater att för en obestämd, evig tid använda alla sina resurser i den teokratiska bibliska verksamheten, att lyda organisationens alla ledande bröder, speciellt den styrande kretsen i New York State. Man lovar till och med att lyda vad den än kan komma att begära, utifrån en av den gjord tolkning av verser från den egna Bibeln. Bryter man sina löften blir man utesluten!
Jag värnar speciellt för dessa barn som tidigt blir radikaliserade av extrema organisationer och som vid senare avhopp drabbas av svåra repressalier och kanske långvariga depressioner. Barnkonventionen, som nu blivit lag, borde kunna skydda barnen.
Jag varnar för att organisationens ivriga och globala predikande om ”tidens ände”, ”stora vedermöda” och slutliga Harmageddon. Ideologin kan liknas vid ett virus som infiltrerar hjärnan. Organisationen har en mycket omfattande digital produktion på ”nätet”. Den säger sig ha ca 9 miljoner aktiva predikare och lika många sympatisörer. Dessa lägger regelbundet ner ca 2 miljarder timmar per år, i 230 länder och territorier. Alla vittnen kan på mycket kort tid beordras tillkännage ett unisont budskap. I destabiliserade samhällssituationer kan detta bli mycket farligt!
På Gotland lever jag och min nya familj med våra hästar, katter, med både ny och gammal kultur och inte minst med en underbar natur vi bemödar oss om att, som beskrivs i boken Granskogsfolk, vårda. I övrigt är jag en engagerad glad pensionär.
Krister Weber