Det finns ingen gud. Det finns inga andar. Det finns ingen själ. Ändå har barn och vuxna andliga upplevelser. Därför behövs det en sekulär förståelse av vad andlighet är för något. Inte minst då det är ett begrepp som används i Barnkonventionen. Vi kan inte låta religiösa ta patent på en del av vad det innebär att vara människa.
Ta ett djupt andetag. Andas ut. Upprepa detta. Inget ovetenskapligt hände. Inget övernaturligt är inblandat i vår andning, även om företeelsen etymologiskt hänger ihop med ordet ande. Människor trodde länge att livsanden var något som kom utifrån. Att anden var något distinkt skiljt från människokroppen och något som lämnade kroppen i dödsögonblicket.
Idag vet vi bättre. Andning handlar om syresättning och det är en av två förutsättningar för att vår hjärna ska fungera. Den andra är att hjärnan hela tiden behöver tillföras energi. När hjärnan helt slutat fungera upphör livet. Bildligt säger vi att livsanden har lämnat oss.
Våra liv är korta och bräckliga. Detta är vi som bara tror på ett liv, före döden, ytterst medvetna om. Dock kan ett liv upplevas vara tomt och öde innan döden. En anledning till detta kan vara brist på andlighet.
Andlighet är en subjektiv upplevelse. En djupare eller kraftfullare form av medvetande. Det kan handla om reflekterande över existentiella frågor; vad är meningen, vad är värdefullt, i vilket sammanhang ingår jag – men det kan också bestå av förundran; intensiv njutning eller starka sinnesupplevelser. Andlighet kan upplevas i avskildhet, i naturen eller med familj, vänner och i grupp. Med andra ord kan andlighet sägas vara livets kraft.
I artikel 27 i Barnkonventionen står det: ”Konventionsstaterna erkänner varje barns rätt till den levnadsstandard som krävs för barnets fysiska, psykiska, andliga, moraliska och sociala utveckling.” Barnkonventionen är till för alla barn. Även de som är fria från gudstro och inte lever i ett religiöst sammanhang. Därför behövs det en sekulär tolkning av andlig utveckling. I korthet handlar det om att stärka barnens livskraft eller livslust.
Det handlar om helhet. Om att inse att trots att vi är små individer ändå är en del av ett oändligt universum. Att våra kroppar är uppbyggda av stjärnstoff och att våra liv ofrånkomligen är en del av naturen. Att vi är beroende av livsförhållanden på jordklotet. Denna bleka blå prick som är vårt hem.
Det handlar om närhet. Om kärlek till sin familj och sina vänner. Andlighet handlar om att finna ett sammanhang där man som individ är trygg och kan blomstra. Ingen människa är en ö, hel och fullständig i sig själv.
Det handlar om rörelse. Universums olika delar rör sig hela tiden. Du kan inte två gånger stiga ner i samma flod. Allt levande utsätts för evolution. Vår kultur utvecklas och förändras hela tiden. Våra kroppar och vi som individer förändras dag till dag. Det finns ingen essens. Ingen kärna. Detta är lite skrämmande, men ger samtidigt tröst.
Andlig utveckling handlar om att klura ut vad det innebär att vara människa. Finna helhet och närhet, och att göra detta i ständig rörelse. För att inleda detta livsprojekt behöver barn hjälp av sina föräldrar, sin familj, skolan och det omgivande samhället. Även de människor som gått före oss bistår genom de berättelser, den tradition, den kultur, den ”andliga odling” de lämnat efter sig.
Humanismen har ingen färdig mall som barn ska passas in i. För humanister är det istället väsentligt att varje barn ges möjligheter och färdigheter att finna sig själv och utvecklas utifrån sina egna förutsättningar. Odla sin egen trädgård. Och vår trädgård kan var väldigt vacker – även om det inte finns älvor i dess bortersta hörn.
Älvorna gick upp i rök med morgondimman när omvärlden betraktades med vetenskapens verktyg, men samtidigt försvann inte förundran och mystiken. Desto mer vi lär oss om naturen, desto mer förundrade blir vi. Detta gäller även barn. För varje upptäckt de gör finner de nya mysterier att utforska.
Det vetenskapliga förhållningssättet är otvivelaktigt till stor nytta när man utforskar vad det innebär att vara människa, men det finns faror med detta. Dessa är att vetenskapen lätt blir reduktionistisk och fokuserar på det som lätt kan mätas. När detta sker riskerar människors behov av andlig utveckling att förminskas eller ignoreras, då detta är något subjektivt, svårt att sätta fingret på och göra diagram över.
Barns andliga utveckling behöver slutligen även fantasi, lek och mer berättelser. Det finns många stigar ett liv kan ta, men oavsett behövs det kraft att leva. Detta är något allmänmänskligt och därför ska vi inte tro de som påstår att andlighet bara är något för de religiösa.
Ulf Gustafsson, Förbundssekreterare Humanisterna