Det kan bli enklare att förstå politik om man ser på den ur ett evolutionärt perspektiv. Även den geopolitiska oro vi ser i världen idag kan kännas mindre förvirrande om vi tänker på hur människan har utvecklats över tid.
Vi lever i moderna samhällen som bygger på vetenskap, teknik, organisation och samarbete. För att allt ska fungera krävs att många människor och system samarbetar – både lokalt och globalt – så att vi får mat, trygghet och någonstans att bo.
Men de här behoven är egentligen inget nytt. Människan har alltid behövt mat, skydd och gemenskap. Under större delen av vår historia levde vi i små grupper som jägare och samlare, där livet var enklare men också mer direkt kopplat till överlevnad.
Det vi idag kallar politik fanns redan då vi var primat skyddade högt i trä. Det handlade om vem som härskar och bestämmer, hur resurser delas och hur gruppen håller ihop. Liknande beteenden kan vi fortfarande se hos andra primater, som schimpanser, där det finns tydliga ledare, allianser och konflikter om territorier.
Genom att tänka på politik som något som vuxit fram ur dessa grundläggande mänskliga beteenden kan det bli lättare att förstå varför världen ibland känns rörig som internationell politik just nu. I grunden handlar det fortfarande om samma saker: bygga allianser, konkurrens om resurser, krig om territorier och behovet av trygghet som Trump kallar “national security”.
Den politiska principen är att den starka bestämmer allt. Han bygger allianser, håller på territoriet och även krigar om mer territorium, skyddar resurserna och medlemmarna accepterar härskaren med den fred och ordning som råder innan en annan härskare med ambition jagar bort härskaren och tar över den högsta politiska positionen.
Teknologin då gjorde inte mycket skada i kampen om territorium och resurser.
Sedan andra världskriget har vi erfarit politik med respekt för mänskliga rättigheter och internationell lag och ordning. Är detta en kortvarig politisk illusion i vår evolution?
Nu följer vi internationell maktpolitik på TV i realtid där exempelvis Netanyahu, Putin och Trump struntar i mänskliga rättigheter med krig om territorium och resurser som orsakar död och lidande till miljoner oskyldiga människor.
De tycker ha stöd för kriget och sitt härskarbeteende. De lovar att kriget ska ge trygghet och mer territorium och det lidande som denna politik orsakar blir förtryckt med lögner och mord på journalister.
Det finns politiker och nationer som önskar hålla på internationell lag och ordning. De ser till att där är demokratiska institutioner som inte släpper till härskar karaktärer i högsta politiska positioner. Tyvärr får politiker med härskarambitioner stöd bland väljarna i demokratierna då modern teknologi, lögner och propaganda får lov att övertyga väljarna att lögner dagens härskare kallar alternativa “sanningar” är att lita på.
Detta kaos gynnar politiker med härskarambitioner och demokratierna vi har älskat och litat på, står i fara att bli historia om vi inte kämpar hårt för sanningen och bevarandet av mänskliga rättigheter.
Arnfinn Solli
