Religion och politik – kristdemokratiskt tänkande
Vilka olika utgångspunkter bör ligga till grund för ett gott samhällsbygge? Med kristdemokratiskt tänkande förstår vi att det inte räcker med egoismen á la Herbert Marcuse eller Milton Friedman. Den har ingen tillräcklig värdebas för ett fritt och medmänskligt samhälle och ger uttryck för en orealistisk människosyn. Inte heller gäller det för ett samhälle präglat av auktoritära medel/auktoritärt styre. Det har prövats av bl.a. fascister och kommunister, men står i konflikt med demokratiskt tänkandet. Inte heller ett helt sekulärt humanistiskt demokratiskt tänkande är tillräckligt, eftersom detta saknar en realistisk människosyn. Den sekulära liberala staten bygger i själva verket på förutsättningar som den själv är i avsaknad av att tillskapa. Den libertarianska traditionen (Locke) skapar atomistisk själviskhet med materialistisk självupptagenhet och främlingskap, den kommunitaristiska traditionen (Rousseau, Marx) social indoktrinering och statskontroll, i vilken den enskildes vilja undertrycks. Andra kan hänvisa till Aristoteles, men vi ser här att det finns en större samhörighet till aristokrati än demokrati och att det saknas en hållbar etisk samhällsgrund.
Ett bättre alternativ än de nämnda är det humanistiskt demokratiskt tänkande som för fram en kombination mellan den enskilde, samhället/staten och en humanism på teistisk, kristen, basis. Det är i denna tradition de funktionella demokratierna vuxit fram. Den har rötter i ”Aten” (”demokratisk” reflektion) och ”Rom” (rättsfilosofiskt), men den djupa stabiliteten återfinns i ”Jerusalem”-traditionen, dvs. i den hebreisk-grekiska-kristna idémyllan, med en verklighets- och människosyn där människan inte är alltings mått, men likväl en rationell och moraliskt tänkande varelse med fri vilja. Här finns en betoning på personligt ansvar, alla människors lika värde, solidaritet med de svaga, kärlek till friheten och vänskapligt samarbete mellan folken.. Även om kristendomen måhända inte är den enda grunden till en verklig demokrati, så visar den historiska erfarenheten att det är den bästa grunden för en stabilt fungerande pluralistisk demokrati.
Här betonas även att människan inte endast är en biologisk och social varelse, utan även en andlig sådan, med en tydlig existentiell dimension. Hon söker och önskar mening i sitt liv. Hon är en enskild individ, en person med oändligt värde och samtidigt en gemenskapsvarelse, en samhällsvarelse. Denna uppfattning har även fått benämningen personalism och den ses som en grundsten inom kristdemokratin, som därmed förordar en holistisk politik.
De judisk-kristna rötterna ses alltså som en god förutsättning för det bästa samarbetet mellan individ och samhälle. En god demokrati måste bygga på en realistisk människosyn och en sann humanism; till för att individernas bästa skall kunna utvecklas för såväl individens som samhällsgemenskapens bästa.
Fundamentala frågor om verklighetsuppfattning och människosyn träder onekligen i förgrunden i allt politiskt tänkande och bygge. Religion (kristendom) och politik kan i denna mening komplementärt belysa det mänskliga livet för att tillskapa det gemensamma bästa. Varken demokratin eller den goda värdegrunden skapas i ett etiskt vacuum utan har en realistisk, fungerande människosyn som förutsättning. Med en realistisk människosyn och fungerade etik betonas också vikten av att ha instanser i samhället som avslöjar och har möjlighet korrigera missbruk av makt och allmänna medel. Om politik handlar om statskonst och hur ett samhälle bör organiseras, är det viktigt att först ha kunskap om hur de som bor inom staten fungerar. En sund politik bygger alltså på en hållbar antropologi.
Den människosyn och de grundläggande värden som är hämtade ur den kristna traditionens källor kan alltså positivt bidra till arbetet på den politiska scenens olika nivåer. Kristendomen står alltså här både principiellt och historiskt sett som den viktigast inspirationskällan till vår tids livskraftiga pluralistiska demokratier. Det gällde även för de tre huvudarkitekterna bakom EU, som inte minst var tänkt som ett fredsprojekt efter andra världskriget, de romerska katolikerna Robert Schuman, Alcide de Gasperi och Konrad Adenauer.
Det finns alltså en reell och positiv möjlighet till en god samverkan mellan religion (kristendom) och politik, som kan utvecklas genom ett kontinuerligt idé- och tankeinflöde från de två olika sfärerna, vilket kan fördjupa och bredda det samlade perspektivet och bana väg för ett gott samarbete mellan olika samhällsaktörer, såsom kyrka och stat, för att på en kristet orienterad värdegrund bygga ett gott samhälle för alla medborgare, oavsett de olika medborgarnas livsorientering eller livsåskådning. Det finns nämligen i den kristna idétraditionen en uppsättning grundläggande värden som byggt och fortsatt kan bygga ett gott samhälle för det gemensamma bästa och som kristdemokratin genom politiska principprogram och politiska handlingsprogram vill värna. Kristdemokratin är därmed uttalat en värdeorienterad politisk rörelse, som vill bygga ett samhälle för det gemensamma bästa på en stabil, ideologiskt förankrad, grund, vilken såväl inkluderar en realistisk antropologi som verklighetssinnad epistemologi, historiesyn och förståelsehorisont. I allt skall människovärdet framhållas, vårdas och värnas.
Kjell O. Lejon
professor i religionsvetenskap (Linköpings universitet)
ledamot av Kristdemokraternas partistyrelse.
