Planetens och mänsklighetens undergång har oroat många genom tiderna, inte minst i närtid med närmande klimatförändringar. Det finns dock en mer förestående fara för mänskligheten som dykt upp alldeles nyligen, nämligen den hisnande utvecklingen av artificiell intelligens (AI). Våra politiker, de som är förtroendevalda att måna om oss och vår framtid verkar inte se eller ta hotet på allvar. Kanske för att de inte tror de kan göra något åt saken.
I nuläget är de flesta bekanta med AI, framför allt via verktyg som ChatGPT, som bland annat underlättar informationsinhämtning som sparar tid för många. Här döljer sig inga världsomvälvande risker. Dock tävlar idag världens största bolag inom AI hysteriskt för att vara först att utveckla artificiell generell intelligens (AGI). Det är när denna milstolpe har uppnåtts som en vändpunkt inträffar och stora hot med stor sannolikhet kan infinna sig.
AGI uppstår när AI har kommit till den punkt att den kan utföra de flesta kognitiva uppgifter minst lika bra som än en människa. Det finns ingen människa som idag har en chans att vinna mot en schackdator. Föreställ er då att AGI har denna kompetensnivå men för nästan alla uppgifter som människor gör idag. AGI blir inte bara ett verktyg som vi använder för att förenkla och förbättra våra liv, de blir självgående agenter som kan ersätta oss. Detta har många fördelar, men nackdelarna kan vara förödande.
Tidshorisonten för när AGI kommer att inträffa är ingen säker på, men ledande experter talar ofta om fem till tjugo år från idag. Låt oss sätta detta i perspektiv. Nuvarande projiceringar visar att mycket allvarliga klimatförändringar kan ske om tjugofem till sjuttiofem år. Trots att koldioxidutsläppens påverkan på planeten har varit känt åtminstone sedan sextiotalet har vi inte förrän millennieskiftet tagit klimathotet på större alvar. AGI kan ha ännu större konsekvenser för oss människor och dess inträde i våra liv kanske bara är några år bort.
Geoffrey Hinton, 2024 års Nobelpristagare i fysik, som kallas för AI:s gudfader, har sagt upp sin prestigefyllda och högavlönade befattning hos AI-utvecklaren Google för att resa runt världen och berätta om hoten vi står inför. Vad är då farorna med AGI -agenter? Det finns risker med att AI förgör mänskligheten genom att skapa egna mål som inte är förenliga med vår överlevnad, vilket vi kan ha svårt att förhindra när AI blir betydligt smartare än oss. Men innan dess är riskerna demokratihotande för att vi inte längre vet vad som är sant, och riskerna är socio-ekonomiska kopplade till att vi inte längre behövs på arbetsmarknaden.
Det senaste decenniet har problemen med missinformation och desinformation, främst via sociala medier, uppmärksammats både medialt och politiskt. Falska budskap och redigerade bilder har gett medborgarna en missvisade bild av verkligheten, samtidigt som algoritmer har matat oss med ensidiga budskap som ledd till en snedvriden åsiktspolarisering. När medborgarna inte kan avgöra vad som är sant faller grunden i demokratin baserad på individens informerade val. När AI sedermera har blivit ett verktyg i var mans händer, har genererat eller manipulerat innehåll ökat lavinartat. Om än alldeles för långsamt har politiken börjat ta steg för att dämpa dessa skador. Exempelvis har EU kommit med en förordning (som träder i kraft i december 2026) om att publicerat material i form av ljud, bild, och text som har skapats eller ändrats med hjälp av AI måste tydligt märkas som AI-genererat.
När det dock kommer till hotet om att mänsklig arbetskraft ersätts av AGI är det närapå en dödlig tystnad från politiken. Redan med dagens mindre utvecklade AI kan vi se hur arbetstillfällen försvinner från flera branscher. Ett fåtal personer kan nu göra jobbet som tidigare krävde en större skara. Det behövs inte längre så många programmerare, grafiska designers, revisorer, och översättare. När AGI träder i kraft kommer denna lista bli avsevärt längre.
Sedan den industriella revolutionen har oron om att ny teknologi ska ersätta mänsklig arbetskraft visat sig, på sikt, vara obefogad. Människor har anpassat sig och utvecklats med de nya verktygen. Men AGI är inte ett verktyg, den är en agent. Den har möjligheten att ersätta det som har gjort oss unika som människor, nämligen vår intelligens och kreativitet.
Våra politiker verkar blunda för en nalkande dystopi av massarbetslöshet. Dagens sociala skyddsnät bygger på att en stor majoritet av befolkningen arbetar för att kunna stödja dem som inte kan det. Våra samhällsinstitutioner är inte rustade för en tid när en minoritet förväntas stödja en majoritet. Vissa inom politiken har föreslagit att en medborgarlön kan vara en lösning, men räcker det, och hur ska det finansieras, och hur kommer det att förändra samhället i stort? Hur ska vi hinna med en sådan omvälvande samhällsförändring i närtid när vi under lång tid inte ens kunnat enas om hur vi ska rädda planeten?
Det vore klokt att lugna ner rusningen mot AGI för att hinna få till stånd säkerhetslagstiftning, säkerhetssystem, och ge våra samhällsinstitutioner tid att anpassa sig till en ny värld. Men incitamenten pekar i motsatt riktning. Det finns stora förhoppningar om att AI ska lösa många problem. Kanske finner vi äntligen bot på våra dödligaste sjukdomar, till exempel. Många vill därför se en snabb utveckling. Sedan lever vi i marknadsekonomier där konkurrensen företag emellan innebär att de som inte använder sig av de senaste AI-systemen, och därmed använder mer avlönad arbetskraft, blir utkonkurrerade. Och så har vi AI-utvecklarna själva som vill vara först med att ta fram AGI då man befarar att den som kommer först i mål tar hela kakan. Än värre är att AI-utvecklingen ses som en militärstrategisk kapprustning, framför allt mellan USA och Kina, där ingen av parterna vill falla efter och riskera att hamna i ett betydande säkerhetsunderläge.
Tystnaden från våra politiker kan bero på att de inte inser riskerna, men kanske även för att det till synes inte går att hindra utvecklingen. Ingen kan sia om framtiden med säkerhet, men riskerna kan vi se redan nu. En framtida AI-dystopi är inte oundviklig, men som alltid krävs att vi gör något nu.
Det är snart val i Sverige och klimatfrågan ligger alltjämt högt på agendan, som sig bör. Våra politiker behöver kunna hantera mer än ett förödande hot åt gången. AI-hotet har dykt upp snabbt och det kräver att man reagerar snabbt. Sverige är en för liten aktör för att kunna bromsa dem som vill att AI ska rusa framåt, men vi kan ändå se om vårt eget hem. Våra politiker borde ha påbörjat debatten om hur våra samhällsstrukturer kan hantera AI:s framtåg redan igår.
AI har potentialen att effektivisera arbeten, bota sjukdomar, och kanske även lösa klimatfrågan. Detta bör vi omfamna. Men utvecklingen mot AGI kan ta våra jobb och den kan även ta våra vänner. Det krävs endast en generation som växer upp med främst ”AI-vänner” så har vi brutit den mänskliga kontakten som håller oss samman som samhälle.
Vi kan inte förvänta oss att AI ska lösa de samhällsproblem som AI skapar. Om det finns lösningar vilar de på oss människor. Politik bör inte handla om att vinna en mandatperiod åt gången. Våra förtroendevalda måste förtjäna sitt förtroende. Att blunda är inte en lösning.
David Rönnegard
Ordförande Humanisterna
