 |
 |
Humanisten utkommer med fyra nummer per år. Här kan du beställa en prenumeration eller
en gåvoprenumeration. |
|
|
|
 |
 |
 |
 |
|
|
|
|
|
|
|
 |
|
Nr.04 / 2009
Sekulära hjältedåd
I detta nummer möter du inget mindre än en sekulär hjälte. Staffan Bergström är professor i internationell hälsa och har vigt sitt liv åt att förbättra livet för de miljontals kvinnor i världen som förvägras rätten till lagliga aborter. |
|
|
Han har valt en okonventionell väg: att utbilda sjukvårdsarbetare som utför illegala aborter. De saknar vanligtvis läkarutbildning, men erbjuder det enda alternativ som står till buds för kvinnor i länder med abortförbud. Bergströms moraliska princip är lika enkel som självklar: Hellre säkra illegala aborter än osäkra. Hellre illegala aborter än inga aborter alls.
I detta nummer har vi också premiär för en nyskriven teaterpjäs av Lena Andersson. Hon har tidigare skrivit om Jesus och om Usama bin Ladens alter ego. Nu tar hon sig an dessa båda herrars gemensamma hjälte: pjäsen handlar om Gud fader själv.
Vi uppmärksammar dessutom Ingemar Hedenius, ständig lika aktuell sextio år efter att hans Tro och Vetande kom ut 1949. Boken finns nu i modern jubileumsutgåva och vi presenterar här ett utdrag, tillsammans med Lena Anderssons analys av Hedenius roll i vår tid.
I detta nummer medverkar också Magnus Norell, som forskar om islamismens framväxt i Europa och övriga världen. I Sverige är vi bara i början av debatten och många känner sig vilsna och osäkra på hur man ska förhålla sig till mångkulturalism och globalisering.
Främlingsfientliga krafter vill kidnappa islamdebatten för egna syften: att misstänkliggöra det osvenska. Etablerade politiker svarar med att drabbas av beröringsskräck. De vågar inte ta i de viktiga värderingsfrågor som Sverigedemokrater och andra reaktionära krafter nu försöker lägga beslag på.
Två symtomatiska debatter har pågått i media under den senaste tiden. Dels avhandlingen vid Uppsala universitet som förespråkar att sharialagens arvsrätt ska kunna tillämpas i Sverige. Dels Diskrimineringsombudsmannens ärende med den muslimske arbetssökande som vägrade ta den kvinnliga chefen i hand vid arbetsintervjun.
Arbetsförmedlingen drog in hans arbetslöshetsstöd eftersom de ansåg att han inte bidragit till gynnsamma förutsättningar för att bli anställd. Nu får arbetsförmedlingen betala skadestånd om 60 000 kr för detta, i linje med diskrimineringsombudsmannen Katri Linnas önskemål.
Det är givetvis absurt. Domen innebär i praktiken att den som av ideologiska skäl inte vill ta vissa kategorier av människor i hand, ska försörjas av staten då arbetsgivare väljer bort honom eller henne till förmån för mindre ideologiskt styrda arbetssökande.
När nationaldemokraten går på anställningsintervju och avböjer att ta den svarta eller judiska chefen i hand, är alltså skattebetalarna skyldiga att försörja honom under hans ändlösa anställningsintervjuer. För något jobb lär han inte få (om han inte hemlighåller sina böjelser förstås).
DO:s argumentation är ytterst svajig. Den bottnar troligtvis i oförmågan att se skillnad på egenskaper och ställningstaganden. Hudfärg och biologiskt kön är egenskaper och får aldrig påverka anställningsbarheten. Att tillämpa könsapartheid och vägra kvinnor handslag är dock ingen egenskap utan ett personligt val.
Ingen ska vara tvingad att ta någon annan i hand. Men då måste man också vara beredd att ta konsekvenserna av sina val och inte kräva att samhället ska stå för försörjningen om man har svårt att få jobb.
Christer Sturmark, chefredaktör |
|
|
|
|
|
 |
|
